Nyopererad

Hemma igen efter en dag som i efterhand säkert känns viktigare än vad den gör just nu. Konstigt det där. 

Är rätt säker på att övriga i familjen var mer nervösa än jag i morse när jag fick skjuts till sjukhuset. Själv var jag mest hungrig, och trygg i övertygelsen att jag hellre ville ha operationen gjord än inte. Tror inte jag fick lika mycket lugnande piller den här gången som när jag opererade spottkörteln, från den gången minns jag knappt hur jag kom till operationssalen. Idag minns jag (nästan) vad operationspersonalen hette, alla presenterade sej mycket artigt. 

Nåväl. Uppvaknad och tillbaka på avdelningen fick jag frukost vid halv ett och började så smått nyktra till. Väntade in besök från kirurgen innan jag skickade bud efter chaufförn. Operationen hade gått bra och jag ska på återbesök om tre veckor. Därefter blir det åtminstone strålbehandling (blöh) såvida inte analysresultaten visar att det också behövs cellgifter (dubbelblöh). Men det tar vi sen. Nu tar vi vila. 

Är inte nödvändigtvis världsbäst på vila. Är tämligen duktig på nu att kommendera omgivningen att göra sånt jag inte har nån lust med (läs: tömma diskmaskinen etc) men att bara vara stilla? I tre veckor? Man är tveksam, det är man. 

Men steg ett är väl att försöka tvätta bort de orange jodfläckarna jag har på hela överkroppen? Vi tar det här i små steg. 

Annars? Har inte ont, bara lite i själva såret. Har fortfarande två bröst, även om det kan komma att krävas en strumpa i ena bh-kupan för symmetri. So far so good. 

Och ikväll kommer Lagerarbetarn hem från sin arbetsvecka. Yey på den!