Bildkavalkad från Alpens land

M har har sorterat bilder från den riktiga kameran. Varen därmed förberedda på sisådär 33 bilder som inte är fotade med iPhonen. 

Dag 1. Vi traskar från bilen vid tiotiden. Tänker oss en tre-fyra timmars vandring. Det blev drygt 6 timmar. 

Entusiastiska vandrare på premiärtur. Mycket uppförbackigt är det. 

En av många pauser. Ett stort träd användes som anledning den här gången. 

Ingen var särskilt fotosugen när vi efter två timmars vandring kom fram till en stängd restaurang. Nåväl.

Uppe i snön. Många kossor och staket. Inte uppförbacke. Bra. 

Nu är det t o m nerförbacke - och endast 3 minuter kvar till ÖPPEN restaurang. 

Då blir man så här glad. 

Sen gick det så lätt, så lätt nerför. 

Dag 2. Lift uppför backen.

Hade kunnat åka lift hela dan, så vackert var det. Utsikten, alltså. 

Sen gick vi i ett vykort. 

Grabbarna Boys pratade. Hela tiden. 

Minirododendron. Som hette nånting med alpros. 

Så kom det ett gäng getter. 

Man får skavsår i nerförbacke också. 

Ibland måste vi bara stanna och titta titta titta. 

Elefantfröken hade en alpflora med sej, det var smart. Jag minns ändå inte vad alla fina blommor heter. 

Pratpaus. 

Nere i byn. 

Dag 3. Regnig dag. Utflykt till saltgruvan.

Många långa gångar. Här var vi nog rentav i Tyskland. 

Liten installation av saltsten. 

Filmvisning och rörliga dockor berättade hur det var i och omkring gruvan. 

Sen åkte vi till slottet. I Salzburg, alltså. 

Dag 4. Vandring i ravin.

Uppåt uppåt igen. I trappor. 

Floden hade skapat sig en egen väg här. Som vi kunde vara med på tack vare fiffiga byggen. 

Hur fint som helst, faktiskt.

Dag 5. Den vackra dalen.

Skäggiga granen. 

Först gick vi uppåt. 

Såg minst 20 små och stora vattenfall som letade sej ner från snöiga toppar. 

En sån där... blomma?

När dalen öppnade sej måste vi stanna och hämta andan en stund.  

Och på vägen ner var det liksom nästan ännu bättre?

Mera alprosor. 

Och murmeldjuret. Ser ni murmeldjuret??

Till och med Fridhemsfrun fastnade på bild.  Glad Fridhemsfru.  Och lite trött i benen. 

Och glad Storasyster. Som kanske mest är glad för att hon är nära poolen?

Nästan hemma

Nästan hemma

Vi hann visst med ytterligare en rodelbana innan vi lämnade Österrike för den här gången. Roligt idag också.

Alldeles vidunderlig utsikt över dalen. Och bergen.

Och sen flygplatsen nästa.

När vi lämnat tillbaka hyrbilarna drog den stora vadslagningen igång: hur många väskor skulle komma med ända till Stockholm?? Tror inte att någon enda gissade att sällskapets samtliga 14 väskor skulle hitta fram, men det gjorde dom faktiskt. Wow. Tänk vilken glädje lågt ställda förväntningar kan åstadkomma.

Kramkalas utanför Terminal 2 när sällskapet skingrades åt olika håll, vi checkade in på hotell och gav oss ut matletning - och titta vem vi hittade på M-haket:

En hungrig Elefantfamilj på väg hem från vandring i Österrike!

Och apropå förväntningar så tog det restaurangen 3 försök innan Lillebrors specialburgare (bröd, kött, ost, ketchup - svårt!) blev rätt. Vi fick kaffe och glass som tack för visat tålamod. Kändes ju rätt lätt efter att ha bott i vandrarkängor i 4 dygn efter Air Berlins bagagerutiner. Heh.

Nu åker vi hem

Undras hur många väskor som följer med?

Mera Krummental

Sista vandringen på den här resan blev "hemma" i Raurisertal, några minuter med bil och sen vandring längs vinglig grusväg upp till en egen liten värld. Vacker dalgång med mängder av vattenfall, vykortsvyer och sicksack mellan fjällkorna. Två timmar upp till lunchstuga och en och en halv timme tillbaka. Såg stenbockar i kikaren och murmeldjur i dalen, fyllde vattenflaskorna i en källa. "Det här var en precis lagom vandring" sa Lillebror.

Och när vi frågade barnen om vi ska komma tillbaka nästa år så nickade dom ivrigt båda två. "Då har jag ju läst tyska i ett år" sa Storasyster, "då får jag ju träna på det".

Bra betyg på resan, tänker jag.

Färdigvandrat

Nuvarande utsikt:
- vitt berg
- grönt berg
- solsken
- pool
- öl

Krummeltal

Men jag har ju glömt att berätta:

Min väska har hittat till hotellet! Klang och jubel och klänning på vid middagen i stället för Lundhagsbrallorna jag haft på mej sen vi lämnade Fridhem.

Nackdelen är väl att det plötsligt blev väldigt stökigt i hotellrummet. Huj vad mycket grejer, liksom.

Som pulka, fast på rad

Sommarrodel var skoj. Upp med lift, lunch och åsneklappning vid toppstugan och sen kälke nerför backen i 61 svängar. Hade gärna åkt en gång till. Och en till. Det gjorde vi inte, utan vi åkte hem till hotellet på altan- och poolhäng i stället. Man ska ju inte förta sig.

Kitzlochklamm

Ja. Så heter den, ravinen.

Osannolik natur skapad av vatten, osannolikt bygge av broar, trappor och tunnlar så att vi kan ta del av den.

Bra utflykt!

Lägesrapport

Haver vandrat över träbroar i osannolikt vacker ravin.

Nu ska vi åka rodel.

Häpp.

Och det var inte ett av barnen som sa det

Hört vid frukostbuffén:

"Det känns i benen som om vi vore på skidsemester. Och som om nån väckt mej alldeles för tidigt."

Gruva och Slott

Vi hade höga förväntningar på Saltgruvan, men den klarade det. Vi åkte tåg lååångt in i berget och trärutchkanor mellan schakten och båt över en sjö inne i underjorden. Knasigt och roligt och lite lite läskigt.

Sen åkte vi vidare till storslottet inne i Salzburg och turistade lite till. Fint slott, men vi råkade nog ta den minst barnroliga delen först och sen ville alla åka hem till poolen. Så då gjorde vi det.

Saltgruvebesökaruniform

Eller uniform för mentalpatienter?

Mot saltgruvan

Nu är vi på Autobahn. Eller vadenuheter i Österreich.

Och jag har knasigt mycket träningsvärk i rumpan.

Vandring och väskor

Annan sorts vandring idag, enligt proportionerna en-timme-vandring=en-timme-matpauspåalphytta. Efter att vi tagit kabinbana upp till snökanten. Bättre väder, fantastisk utsikt. Som att vandra i ett vykort från typ Östterrike. Inte samma vildmarkskänsla som igår, men alldeles Wunderschön.

Mitt bagage fortfarande borta. Intressant. Min väska var vår största, där lite allt möjligt åkte ner. Fick besked från banken att min Premiumförsäkring låter mej shoppa Nödvändigheter för 500€ vid borttappat bagage. Bra grej. Lättnad. Tack vare vår cross-packing har två dagar gått ok, men väl nere från alptoppen fortsatte jag bums till sportaffärn. Tro mej, vandringsstrumpor är inget mysiga efter en resdag samt två dagars alpvandring. Inte tröjan heller. Storasyster har bara haft sina blöta vandringsskor att ta på till middagen så hon fick ett par flipflops. Och hattarna vi köpte till barnen i morse kan vi få ersättning för.

Air Berlin har by the way fortfarande inte lokaliserat min väska. Inte så imponerad.

Men i morgon blir det Salzburg.

Würstelsuppe

Apfelstrudeln