Finbesök

Vi har finbesök igen. Så kul. Storasysters visingsökompis och hennes mamma är här, ett par dagars spontanbesök. Lite turistande, lite vila, många mycket bra samtal i GT-huset. 

Imorron blire pannkaksfrukost. 

Ja!

Just nu på Arlanda

Idag kommer hon hem, hon studentskan som hängt i Brighton det senaste halvåret. 

Iiiikk! 

70

Det firas i Storbritannien, hon drottningen har varit Drottningen i 70 år. Ganska märkligt liv, när man tänker efter. Såg ett gratulationstal av Barack Obama, som började med att konstatera att världen nog ändrats en del på dessa 70 år. 

Oh well. 

Denna stora dag befinner sig Storasyster i London. Alla har ju fått ledigt för att fira jubileet. Jag hör talas om sushi i Hyde Park, om parader med hattar och band som spelar. Jag får bilder från flaggor över hela stan. 

Jag får också bilder och filmsnuttar från musikalen Msmma Mia. Det har framgått att Storasyster gillar musikaler, va? 

Kul grej ändå, att vara på plats en sån här dag? 

Hemma igen

Hur det började: 

Fridhemsfrun köpte morgonkaffe på Brighton station kl 06. I ryggsäcken fanns mackor konstruerade av kylskåpsrester från lägenheten. 

Mackorna glufsade vi i oss innan tåget kom. 

Tåget gick till Gatwick, och där väntade vi lite till. 



Köpte trekantiga mackor att äta på flyget. Och varsin påse chips. Blir det mer brittiskt än så? 

Sen var det flyg och hämta ut väska och hämta bil från parkeringen och då insåg vi att vi (nog) skulle hinna till trefärjan och det var fantastiskt för då skulle vi ju vara hemma i anständig tid. 

Vi hann! 

Och ja, vi var hemma klockan 19 i stället för halvett inatt. Lillebror hann t o m byta till sommardäck på bilen. 

Så skulle vi gå och lägga oss tidigt, sa vi va? Det gick ju sådär, men vi är åtminstone hemma. 

Turistrapport III

Jomenvisst kom vi iväg på vår promenad till sist. Först uppför en backe, sen över en kyrkogård. 

En väldigt gullig kyrkogård. 

Sen över stora fårbeten, och vi undrade lite vad som var så fantastiskt med den här rundan. Alltså det var väldigt fina fårbeten, men ändå. 

Sen fattade vi. 

Alltså. Så mäktigt. 

Så vindpinat landskap, så mäktiga klippor. Vi hade ändå fantastiskt väder, även idag. 



Rundan avslutades, som visst alla rundor i det här landet, på en pub. 

Därefter buss tillbaka till Brighton och en stunds kollaps i lägenheten. 

Och sen hade vi faktiskt kommit fram till sista timmen med Storasyster för den här gången. Vi som ska flyga ska upp okristligt tidigt i morgon bitti, så hon åker hem till sig ikväll. 

Men vi tog en tur till bland smala gränder och Brighton seafront. 

Tack för den här gången, älskade onge, älskade familj. 

Åkej, hade fel

Bussen tog längre tid än vi fattat, så vi var visst hungriga innan vi kom ut på själva promenaden. 

Men nu så. 

Nu ska vi åka buss ut ur stan

Vi blir nog inte hungriga på ett tag. Hur vet jag det? 

Jo: 

Turistrapport II

Här fortsätter vi turista så vi inte hinner (orkar?) skriva om’et ens. Men here we go:

Igår tog vi tåget till London för att gå på teater. Men först blev det lunch på härliga Borough Market, en härlig saluhall med bland annat mängder av strået food från världens alla hörn. Storasyster och jag åt indiskt, övriga thailändskt. 

Sen teater. Vad såg vi då? Jo, samma som Storasyster och jag såg i mars - den var så attans bra, och vi ville verkligen att killarna också skulle se den. Och ja, den gick utmärkt bra att se en gång till och jag skulle utan vidare gärna se den ännu fler gånger. 



Idag börjar vi med att ta bussen till Storasysters kvarter. Vi hade med en väska med vårkläder hemifrån, och hon skulle nu fylla samma väska med vinterkläder för oss att ta hem. 



Medan hon pack-stökade promenerade vi andra ner till skolan och kikade runt. Så charmig skola och skolmiljö. 



Åter till Brighton, och den här gången österut till The undercliff walk, längs stranden nedanför de imponerande kalkstensklipporna. 

Det var ebb, så vi försökte hitta krabbor i tången men måsarna hade nog hunnit före. 





Tog bussen tillbaka från Rottingdean, men först efter vätskekontroll på mysigaste puben hittills. 



Övrigt vi gjort utan att ta bild: Koreansk takeawaymiddag, mycket brittisk fish’n chips-lunch, gin&tonic på hemsökta puben Druids Head. Tittat in i secondhandbutiker med de konstigaste saker till salu. Klappat skolkatten George, som bor på Loxdale. 

Turistrapport I

Hej från ett gäng med ont i fötterna. Många steg blev det idag. 

Först ännu en dörrbild. Home, sweet home. 

Första turistpunkten var the Royal Pavillion. Knasigt ställe. Indiskt slott på utsidan, kinesiskt palats på insidan. Lampan ovanför bordet i bankettsalen väger ett ton. Fint slott, och gav massor av information om Brightons historia på köpet. 



Schyssta trapphus hade dom också. 



Nästa turistfälla var utsiktstornet i360  där vi åkte upp i en glasbubbla och tittade ut över Brighton och vattnet. Fint, och samtidigt lite fånigt. 

Väl ute ut tornet var vi så nära de berömda strandbodarna att vi gick dit också. De gör sig bra på bild, men såg i verkligheten lite malplacerade ut på asfalten vid strandpromenaden. Men nu har vi i alla fall sett dem. 



Där nånstans krävdes kaffe för att överleva, och så traskade vi hemåt. En stunds återhämtning bakom den rosa dörren och sen middag på tacobar 70 meter från nämnda rosa dörr. Och en cider på puben tvärs över gatan. Sa jag att vi bor centralt? 

Känns som om vi hunnit med massor utan att egentligen skynda oss. Skönt. Dessutom har vi haft fantastiskt väder, med sommarvärme. Saknar nästan shortsen. Nästan. 

Turister i byn

Framme! 

Vi bor här, vid den rosa dörren med avancerat kodlås, mitt i The North Laine i Brightons ”quirky quarters”: 

Dessa bor också här:

Efter pizzamiddag tog vi en promenad pga jättemätta. Hamnade, tänka sig, vid piren: 

På hemvägen tittade vi på The Royal Pavillion  Knasigt hus. Kanske borde gå in dit nån dag? 

Sen ett glas på en pub och nu kraschat i vår fina lägenhet för en tidig kväll. Hittade The Graham Norton show på TV. 

Äntligen på väg

”Jag har egentligen bara en sak jag verkligen vill göra i England, och det är att gå på pub med båda ungarna. Allt annat är bonus.” sa M när vi packade. 

Det ska väl gå att uppfylla, tror jag? 

Slappna av, morsan!

Har pratat med Storasyster. Hon är sjuk. Förkyld, med feber och ont i halsen och huvudet. Inte storbobban, enligt testerna. 

Jag tycker jag hanterat oväntat bra att hon flyttat långt bort och gör en massa saker jag inte vet nåt om och har ett liv jag bara ser glimtar av. Det är som det ska vara och jag är stolt och uppriktigt glad över vad hon gör. Jag har klarat allt det här utan att bli outhärdlig här hemma, eller att förhöra henne minutiöst om allt hon gör. Tror jag nog. 

Men jag gillar inte att hon är sjuk när inte jag är nära henne och har lite koll. Vill vara med, där, och försäkra mig om att hon har det så bra det går. 

OBS - det är ingen fara med henne. Hon är förkyld. Men i alla fall. Gillar’t inte. 

(Eller när hon är Lucia i ett luciatåg och jag inte kan vara med och se, på plats, det går inte heller så bra.) 

Hittat henne!

Framme! 

Lite försenat flyg, så vårt försök att sammanstråla på tåget funkade inget vidare. Men vi sågs på tågstationen i stället, och det gick lika bra. 

Så glad att se henne. Så glad. 

Vilken tur

Fick en lägesrapport från Englandet:

Värt ett försök?

Utflykt

När Fridhemsfolket gömt sig inomhus hela dan pga bedrövligt ruskväder får vi soliga bilder från Storasysters utflykt till Cambridge. En dagsutflykt ordnad av skolan, låter som ett väldigt bra hittepå.