Vaktar Base Camp

Det är jag som vaktar väskor och platser. På läktaren vid Eriksdalsbadet. Sveriges Nationalarena för Simidrott står det på en skylt, bevars.

Och inte är det så där växthusvarmt heller. Skönt.

Avslöjade

Jag tror inte att simmarna bara har simmat medan dom varit här på Summer Games??

Vilse i Stockholms tunnelbana

Efter lite förvirring kring vilken T-banestation jag skulle åka till är jag nu på rätt spår. Hann precis vinka till simmargruppen när vi passerade Frishemsplan, sen hittade jag vandrarhemmet. Rätt vandrarhem. Bra grej.

Nu åker jag ifatt de andra. Och går på bio. Äventyrligt det här med simtävling.

Häpp.

Dagens höjdpunkter, ungefär

Att vara tillbaka på jobbet är förödande för bloggskrivarinspirationen, jag blir ju alldeles trött i mössan. Jag tror jag har glömt hur man jobbar under dessa semesterdagar.

Men jag måste ju berätta att Storasyster är på simmaräventyr, på Stockholm Summer Games utan sin mamma. Mamman hade en grymt nervös dag tills simmandet var klart, det är ju HEMSKT att inte vara med på plats själv. Huh. I morgon löser jag av en annan mamma, så då får jag vara med, skönt.

Och så har jag hört att hemma på Fridhem lyckades Herr Hector Hund sno åt sej en fläskfilé och äta upp en rejäl bit av den innan Hussen snodde tillbaka den. Stulen mat smakar bäst, det vet ju alla.

Ja. Det var det. Som hänt idag.

Bildkavalkad från Alpens land

M har har sorterat bilder från den riktiga kameran. Varen därmed förberedda på sisådär 33 bilder som inte är fotade med iPhonen. 

Dag 1. Vi traskar från bilen vid tiotiden. Tänker oss en tre-fyra timmars vandring. Det blev drygt 6 timmar. 

Entusiastiska vandrare på premiärtur. Mycket uppförbackigt är det. 

En av många pauser. Ett stort träd användes som anledning den här gången. 

Ingen var särskilt fotosugen när vi efter två timmars vandring kom fram till en stängd restaurang. Nåväl.

Uppe i snön. Många kossor och staket. Inte uppförbacke. Bra. 

Nu är det t o m nerförbacke - och endast 3 minuter kvar till ÖPPEN restaurang. 

Då blir man så här glad. 

Sen gick det så lätt, så lätt nerför. 

Dag 2. Lift uppför backen.

Hade kunnat åka lift hela dan, så vackert var det. Utsikten, alltså. 

Sen gick vi i ett vykort. 

Grabbarna Boys pratade. Hela tiden. 

Minirododendron. Som hette nånting med alpros. 

Så kom det ett gäng getter. 

Man får skavsår i nerförbacke också. 

Ibland måste vi bara stanna och titta titta titta. 

Elefantfröken hade en alpflora med sej, det var smart. Jag minns ändå inte vad alla fina blommor heter. 

Pratpaus. 

Nere i byn. 

Dag 3. Regnig dag. Utflykt till saltgruvan.

Många långa gångar. Här var vi nog rentav i Tyskland. 

Liten installation av saltsten. 

Filmvisning och rörliga dockor berättade hur det var i och omkring gruvan. 

Sen åkte vi till slottet. I Salzburg, alltså. 

Dag 4. Vandring i ravin.

Uppåt uppåt igen. I trappor. 

Floden hade skapat sig en egen väg här. Som vi kunde vara med på tack vare fiffiga byggen. 

Hur fint som helst, faktiskt.

Dag 5. Den vackra dalen.

Skäggiga granen. 

Först gick vi uppåt. 

Såg minst 20 små och stora vattenfall som letade sej ner från snöiga toppar. 

En sån där... blomma?

När dalen öppnade sej måste vi stanna och hämta andan en stund.  

Och på vägen ner var det liksom nästan ännu bättre?

Mera alprosor. 

Och murmeldjuret. Ser ni murmeldjuret??

Till och med Fridhemsfrun fastnade på bild.  Glad Fridhemsfru.  Och lite trött i benen. 

Och glad Storasyster. Som kanske mest är glad för att hon är nära poolen?

Kvällspasset

Ja. Jag börjar skotta, helt enkelt.

Och hemma på Fridhem är det mesta som vanligt

Nästan hemma

Nästan hemma

Vi hann visst med ytterligare en rodelbana innan vi lämnade Österrike för den här gången. Roligt idag också.

Alldeles vidunderlig utsikt över dalen. Och bergen.

Och sen flygplatsen nästa.

När vi lämnat tillbaka hyrbilarna drog den stora vadslagningen igång: hur många väskor skulle komma med ända till Stockholm?? Tror inte att någon enda gissade att sällskapets samtliga 14 väskor skulle hitta fram, men det gjorde dom faktiskt. Wow. Tänk vilken glädje lågt ställda förväntningar kan åstadkomma.

Kramkalas utanför Terminal 2 när sällskapet skingrades åt olika håll, vi checkade in på hotell och gav oss ut matletning - och titta vem vi hittade på M-haket:

En hungrig Elefantfamilj på väg hem från vandring i Österrike!

Och apropå förväntningar så tog det restaurangen 3 försök innan Lillebrors specialburgare (bröd, kött, ost, ketchup - svårt!) blev rätt. Vi fick kaffe och glass som tack för visat tålamod. Kändes ju rätt lätt efter att ha bott i vandrarkängor i 4 dygn efter Air Berlins bagagerutiner. Heh.

Nu åker vi hem

Undras hur många väskor som följer med?