Precis på min nivå

Nu skippar vi hundsnacket och fokuserar på valborgsfirande i stället. 

Valborgsfirandet på Fridhem var i år: Väldigt stillsamt. 

Detta skiljer sig från andra år: Väldigt lite. 

Vi fick ihop en delikat (jo, faktiskt) grillmiddag med båda ungdomar närvarande (trevligt!). Och så drack vi mjöd och åt munk och struva till efterrätt och sen var vi rysligt proppmätta. Ungefär i det skedet kom jag ihåg att ta en bild:

Sen fick vi alla hjärtögon av att dessa killar toksov så nära varandra, de som knappt vill vara i samma rum:

Jamen ni hör ju, vilken fest? Klackarna i taket. 

Nu sover vi. Imorron ska det regna hela dan, då blir det Netflix i soffan. Festen fortsätter! 

Superskönt, om ni frågar mej. 

Besiktning OK

Eventuellt blev Herr Hector Hund Ålands första hjärtultraljudspatient idag, det lät så på doktorn. Teknikern som var på plats för att installera apparaturen höll patientens baktassar. 

Voffodådå? Jo, antingen för att utesluta att jakthundsödemet orsakats av hjärtsvikt eller för att utesluta att jakthundsödemet orsakat hjärtsvikt. Lite oklart, min och husses tolkningar skiljer sig åt. Oavsett orsak så konstaterades det lilla hjärtat vara i toppform - yey! 

Patienten hälsar att vi kan skippa veterinärbesök nu ett tag. 

Han hälsar också att han är mer än redo att fortsätta jaga rådjur. 

Nu går det lite bättre

Får bildrapporter till jobbet från hemmafolket om att Jack the Cat kommit hem. Tämligen blöt, men hemma och hel. 

Dessutom är visst hundens andningsfrekvens nere på önskvärda 30 andetag/minut. 

Gamla gubbar ska inte springa efter rådjur på nätterna

Nu måste vi prata om det här med hunden.

Han kom ju tillbaka efter fem timmars rymning inatt, flämtande och trött. Såklart. Inget konstigt. Men när han fortfarande flämtade i morse var det allt liite konstigt. 

Husse ringde veterinären på förmiddagen, mest för att få bekräftat att det var ok att avvakta. Blev närmast beordrad att komma in på akuttid. Jahopp. Temp (ok), blodprov (ok, förutom att det krävdes 3 personal och en munkorg, vår hund gillar inte nålar) och röntgen (inte ok). 

Diagnos: jakthundsödem. Dvs vätska i lungorna. 

Intravenöst vätskedrivande och tabletter med hem, intages var fjärde timme dygnet runt. Absolut vila. Absolut inte hetsa upp sig över rådjur. Så nu sitter vi i soffan med nerdragna rullgardiner. 

Annan grej: Katten Jack har inte siktats på hela dagen. Det går inte jättebra för djuren nu. 

He’s back

Nuförstårni, nu har vi hund igen. Fem timmar senare. 

En blöt svartfotshund som myllrar av fästingar, visserligen, men det blir nog bra det med. 

En bild från förr, då när vi hade hund

Här är en bild på vår hund, Hector, från i eftermiddags.  Eventuellt sitter han och funderar på hur han ska kunna ta sig ut från gården? 

Sen gjorde han det. Tog sig ut. Klättrade över staketet, eller nåt, när rådjuren spatserade förbi på utsidan. 

Tog sig ut gjorde han för tre timmar sen. Undrar om han tänker komma hem ikväll? 

Lördagsutflykt

M har en lördagsvana när vädret tillåter: Han tar en cykeltur till vårt lokala bryggeri och köper varsin lördagsöl till oss. Idag blev det en tur på 28km med lite omvägar på hemvägen. 

Himla bra vana tycker jag som sitter hemma i soffan och väntar på leverans. 

(Fast riktigt så dekadent är jag inte, jag dammsög faktiskt. Men det låter roligare om jag inte säjer det.)

Sprängda grottor?

Vet inte riktigt vad som hände med kvällens omgång hallongrottor? 

Dom ser lite ... mördade ut? 

Ett litet firande

Jag träffar dem sällan numera, mitt gamla dammiddagsgäng i Södertälje, några av mina favoritmänniskor. Men vi håller kontakt, och ibland ses vi.

Som ikväll, när Karin fyller 50. 

I dessa tider ses man ju digitalt. Men kan också födelsedagsskåla digitalt, bara man har ett glas i handen. 

Älskade vänner, vad kul det var att se er. Och grattis Karin!!

Årstider ur led

I många år åkte jag raka vägen från skolavslutningen till min mormor och morfar i Närpes. Med lapp om halsen på flyget till Åbo och planbyte till Vasa. Jag minns det som att jag alltid alltid hade en stor bukett gullvivor i handen, i Närpes växer inga gullvivor och här blommade de lagom till skolavslutningen. 

Skolavslutningen var alltid sista maj. I år, när hösten blev vår och vi glömde att ha vinter så blommar gullvivorna i mitten av april. 

Medan vi funderar över exakt hur konstigt gullvivorna uppför sig kan vi titta på Sirius Black i kvällsljus, varsågoda. 

Som en konsert, med mygg

Det är väldigt många ljud där ute nu, hörni. Det blev plötsligt väldigt vårigt, och den där envisa nordanvinden lugnade sig såpass att de andra ljuden kom till tals. 

Rådjurens skällande förstås, till Hectors stora frustration. Men kanske mest fåglar, och lite myggsurr, myggen kom snabbt i år? Stora är dom också. 

Men fåglarna. Har aldrig tänkt på så många fågelljud förr tror jag? Det hoas och kvittras och pips och knorras från alla håll, så himla fint. Lyssnar efter gudingarnas aooande, men det har jag inte hört än. Och inte göken. Har såklart ingen aning om vad det är jag hör, det är så få jag känner igen, men jag är ganska säker på att ett av kvällens ljud kom från nån uggla. Eller duva? 

Borde man lära sig lite om fågelläten kanske? 

Been shoppin’

Är sådär nöjd att jag blir lite påfrestande för min omgivning. 

RÖDA SKOR!! Yey. 

När M är som gladast

Det fanns visst chans till norrsken ikväll, så han campingentusiasten tog tält, kamera och stormkök och drog till Bistorp.

Ser onekligen mysigt ut. 

Här hemma ska jag och Hector sova på tvären i sängen. Sov gott, allihop. Det ska vi. 

Been bakin’

Man måste ju hålla hemarbetarna på gott humör. 

Ännu ett säkert vårtecken

Bad nyss om värme, sen kom jag på att vi ju faktiskt haft köksdörren på glänt det mesta av dagen utan att förfrysa oss. Bra tecken? 

Vi åt också grillmiddag i GT-huset för första gången i år. Definitivt bra tecken. 

Med brasa, visserligen. Mysigt. 

Hector har inte glömt hur man håller koll på rådjuren. Vill inte riktigt kalla det en ”bra grej”, för det är faktiskt ganska påfrestande. Dom kommer ju ut så småningom, dom odjuren, och då skäller han så glasrutorna skallrar. Men aja, mysigt i glashuset hursomhelst. 

Ett sånt där säkert vårtecken

Det är ju bara en bil som rullar till och från Fridhem i dessa tider, den andra bara står där på sin plats och ser lite övergiven ut. Vi insåg några dagar för sent att man ju faktiskt inte får köra med vinterdäck längre. Så då bytte vi (dvs M) väl ut dom dådå. 

Sådär. Lite värme på det, tack? 

Hitta hunden

Som ny. Och som vanligt.

Har varit hos frisören samt shoppat två nya toppar. Och kuddöverdrag till nygamla soffan. Känner mig förnyad. 

Tror fler än jag hade det behovet ty stadens gator var lika befolkade som de brukar vara en vanlig dag i april. Har folket tröttnat på det här coronandet nu? 

Social distansering, var det ju

Bra med stora barn, del 572 eller nåt

När den överbeskyddande modern väcker dottern två timmar för tidigt så här första skoldagen efter påsklovet och reaktionen INTE är ett avgrundsvrål utan ett lite sömnigt ”tack snälla mamma för omtanken”, då vet man att man har stora barn. 

Tror eventuellt inte att Lillebror är där riktigt än. Men ändå. 

Annan grej

När man varken tvättat eller borstat håret på en vecka och sen plötsligt gör både och - då känner man sig rentav glamorös även i pyjamas. 

Nej, ni får ingen ”före”-bild. Ni vill inte se den. Lovar. 

Å se de snööar

Har knappt vågat titta ut, men tror inte precis det är så väldigt mycket snö på marken? Ska snöslaska hela natten, så facit kommer väl imorron. Vare sig jag vill veta eller ej. 

M har vårstädat båten så den snart är klar för sjösättning. Typiskt bra syssla i snöstorm? 

Annandag påsk

Nämen vad säjer ni? Vi tar väl en hemmadag idag, helt enkelt? 

Inomhus. 

Tadaa!

Sen vi möblerade om i vårt vardagsrum har vi haft en tvåsitssoffa som enda soffa. Har varit lite trångt för två vuxna människor + en soffhund + en soffkatt. ”Lite” trångt. 

Igår såg den här fridhemsfrun en annons och idag har vi nygammal soffa. 

Hunden godkände den direkt. 

Är dock inte helt säker på att vi fick mer plats? 

Bästa sortens social distancing

Fantastiskt väder och sällskap. Tryggt avstånd. 

Och det blev påsk

Vår stora skärbräda, den runda, biten som blev över när vi fällde in en diskho i köksbänken i Bastun, har fått ny funktion. Som bakbord. Perfekt att kavla på. Åtminstone små saker, som naan. 

Hörde att mjöl är den nya hamstringsvaran i dessa karantäntider och att butikshyllorna står tomma. Inte konstigt, vi och alla andra hinner ju plötsligt baka. 

Gott. Dessutom. 

Ny skoldag i karantänen

Niondeklassarn har rast. 

Kroppsarbetaren

E-ven-tuellt kommer den här kontorskroppen att kännas väldigt annorlunda imorron. Eller redan ikväll. Nu, om jag ska vara ärlig. 

Ny fredagsrutin

Endast ett tv-program lyckas samla den här familjen i tv-soffan numera: Bäst i test. 

Så himla tramsigt. Och roligt. Vi skrattar så vi kiknar. Och äter morotsstavar och chips och amerikansk dip. Sådär så man vet det är fredag. 

Men jo, vi åt tacos också. 

Många veckor kvar, jo

Man kan väl säga så här: 

Att skolorna troligen är stängda resten av terminen var INTE vad niondeklassaren behövde höra idag, två veckor in i isoleringen. 

Fasiken, det är tufft att skoljobba hemifrån helt utan ledd undervisning. Gah. 

Dagen efter

Har tittat på det här leendet minst 30 gånger idag. 

Ska snart komma över det, lovar. 

Måste skryta lite med att samtliga chansningsfödelsedagspresenter både passade och blev godkända: jeansshorts, t-shirt och vandringskängor. Sannolikheten för det var ungefär som Harrisburg. Är mycket nöjd. Gladast var han förstås för telefonen. Men ändå.