Höstdag

Han styrkelyftarn skulle inte träna idag, tänka sej. Släpade ut honom i svampskogen så att han åtminstone skulle komma upp ur gamingstolen nån gång under dagen. Han var i ärlighetens namn inte särskilt svårövertalad, det är han sällan när det gäller svampskogen. 

Och tänka sej, vi hittade svamp. Både trattisar och taggisar. Det blev jägarmacka till middag. 



Sen beslutade vi att ingen orkade göra halloweenlykta av halloweenpumpan utan hackade den i bitar till getterna i stället. 



Det var gott, sa dom. 

Yum. 

Jessss!

Studentskan i Uppsala har precis fått veta att hon får bo kvar i sin lilla lya även under vårterminen. 

Halleluja och hurra! 

Lokalnytt

Kanske mest för vårt eget komihåg, länk till Ålands Kraftsportklubbs artikel om tävlingen. 

Och samma i lokalnyheterna. 

…och Ålandstidningen. 

515 kg!

Oh my. 

E-ven-tuellt är han Styrkelyftarn mer mör än vi i publiken, men vi har också bara nätt och jämnt hämtat andan. 

Här lite bilder och filmer. 

Först knäböj, inledde på säkra 175 kg för att komma igång och säkra ett resultat. Film från andra lyftet,  190 kg. 

I ärlighetens namn var vi inte övertygade om att han skulle klara mer än så. Men följande vikt, 195 kg, kom också upp, med uppenbart itag. Kommentatorn: "Så där ska det se ut, sista lyftet ska va max."

Sen fick publiken hämta andan lite (inte tävlande, de behövde värma upp) inför nästa gren. Först en stabil 110 kg i bänkpress: 

Sen ett snyggt lyft på 120 kg. I tredje lyftet på 125 tog det stopp, men det var värt ett försök med ett träningspers på 124 kg. 

Till sist marklyft. Ingång på 190kg, såg lätt ut: 

200 kg gick också bra: 

Sista lyftet, 205 kg, har vi inte på bild. Lyftet kom upp, men blev underkänt på grund av att stången sänktes lite nånstans där på mitten. Som nån sa - "han gav egentligen upp, men ändrade sig när publiken ropade uppuppupp". Ungefär så. 

Således: Böj 195 (pers!), bänk 120, mark 200. Slutresultat 515 kg. 

Bra där. Nu vilar vi. Allihopa. 

Kul sport det här!

Tävlingspremiär

Den unge mannen på bilden har precis gjort tre godkända lyft i tävlingens första moment. Resultat: 195 kilo. 

Från åskådarplats hälsas att även vi har mjölksyra i benen och adrenalinångor i örona. Sjukt spännande. 

Nu paus. Sen bänkpress. 

Nu tar vi helg

Sista dagarna i en ny arbetsvecka, så fort de kan gå? Lite mera kvällsjobb, lite träning, lite körningar hitådit. Fridhemsfolket är mycket nöjda när vi emellanåt lyckas samåka, när tre personer klarar dagen på två bilar. Den här veckan fanns två samåkningsdagar, yey på den. 

Annan tacksam tanke: coacherna i crossfitboxen som hjälper mig hitta övningar som funkar för trött arm. Vem hade trott att det gjorde sån skillnad att flytta lite på tummen? 

Ännu en tacksam tanke: dessa damer. AW-gänget. Tack för ikväll, hörni. Tack för att ni finns. 

Av rephoppningen fick jag däremot ont i vaden

Förstår mej inte riktigt på mitt arm-ont. 

Det går bra att hoppa rep, konstaterade jag på kvällens träningspass. Ganska mycket hopprep gick bra. Sen fick jag plötsligt ont i armen av att göra sit-ups?!

Förklara den? 

Så gick en dag

Tillbaka på jobbet. Lyxigt lunchsällskap när Lillebror, fortfarande på höstlov och i hamntjänst, kom och lunchade med sin moder. 

Sen åkte han och lyfte 124 kilo i bänkpress. 

Själv åkte jag på kvällsjobb, roligt event på andra sidan ön. Fick med mig morötter och gurkskivor från smörgåsbuffén till getternas glädje. Och förvåning. Brukar inte komma godsaker vid halvelva på kvällen. 

Nu sova. Det blir bra. 

Den okända sidan av astrofoto

Man behöver visst en grej att lägga batterier å sånt på? 

Höstlov, liksom

Har landat hemma. Det har varit en lång helg, med mycket känslor och många timmar i bilen. Tid tillsammans och tid isär. 

Kära Farfarns urna är nu vid kyrkan där har sjöng i kyrkokören. På samma gravgård där redan många av hans vänner och grannar vilar. Det var fint att höra klockorna ringa när han fördes dit och fint att nu igen veta var han är. Att han finns på en plats. Det kommer en sten så småningom, och möjlighet att pynta med blommor. Blommor i glada färger som han tyckte så mycket om. 

Storasyster hade möjlighet att vara med, övriga barnbarn satt fast i tentor och inskolningar. På hemvägen stannade vi till i Örebro. Lunch i Wadköping och promenad runt slottet. Tittade upp mot lägenheten där jag bodde i Brickebacken. Också fint med upplevelser tillsammans, även om det var kort. Och så storhandla. Alltid storhandla med studenten när sponsorerna är med. 

Väl hemma blev det förhör av Hamnarbetarn som haft tre arbetspass, 11 timmar vardera, med nya arbetsuppgifter. Spännande att höra om. Idag skriver han högskoleprov. Imorron hamnen igen, sen tillbaka till skolan. Också ett höstlov. 

Och sommargrannen har fotat getflocken. 

Rosella en torsdag

Mannen på bilden uppgav just ett förtvivlat stön när Leende guldbruna ögon drog igång för full volym. Omgivningen gungar i takt. 

Det är en timme kvar till hamn. Det var eventuellt inte så smart att sätta oss i baren. 

Tjoho. 

Hamnhälsning

Fick en hälsning från hamnen, från han som lämnade hemmet 03.30 inatt. 

Iförd hamnens mössa och tjockjacka lär han sig ta emot trossar från stooora båtar, köra landgångar och hålla sig vaken vid omänskliga tider på dygnet. Planen är sommarjobb, men också jobb under våren efter att tredje gymnasieåret i praktiken tar slut i februari. Och kanske helger. 

Kul, ju. 

Uppladdning

Tog mig iväg på ett kort träningspass på egen hand efter jobbet, är mycket nöjd med mig själv. Tror armen mår ok. Hoppas. 

Har också laddat för smålandsresa och höstlov och hundvakt och inskolning till hamnövervakare och lite sånt. Mer om det i helgen. Men vi har åtminstone dammsugit halva huset så inte dammtrollen ska äta upp hundvakten när vi vånder ryggen till. 

Vardagslyx

Rådjurssoppa och fattiga riddare made by Morfarn. 

Herregud så gott. 

Träningsvärk, yey!

Vågade mig och min arm på ett försiktigt crossfitpass igår, det första på närmare tre veckor. Det känns ganska bra vad som funkar bra och vad som funkar dåligt, så jag tror det ska gå bra. 

Gjorde av naturliga skäl tyngst övningar med benen. 

Det känns också idag. 

Dagens hjälte

Två styckna sexmeters träbalkar producerade av Källargranen. 

Check på den. 

Mys

Regnig förmiddag, sågprojektets fortsättning uppskjuten till eftermiddagen, när det verkar bli torrare. 

Myser i pyjamas med hunden i knävecket i stället. Han vill inte heller gå ut. Myser över middagen igår, när Anna Karin och jag var ute bland folk och åt lyxmiddag. Åtminstone lyxmiddag enligt våra vardagsmått. Asiatiskt tema på Smakbyn. Tappade räkningen på antalet rätter men åt och hummade tills faten var tomma. 

Myser över att det ju inte var så svårt att lyxa till tillvaron lite? Lysande initiativ, AK. 

Projektdag

Jag har ny rigg till sågen, sa Staffans Skog & Ved igår. Får jag komma och prova den på granen? 

Åkej då, sa vi. (Mer som Yesyesyes närvilldukomma?!)

Idag kom han. 

Lite pyssel med 6 meter stock, jo. Men det blir bra! 

Lite jobb kvar, kanske imorgon. 

Fasiken vilket proffs han är. 

Somliga mindre proffsiga smet från sågverket ibland för att titta till getter i stället. 

Yey!

Fridhemsfrun åker buss

När åkte jag senast buss hem från stan? Här på ön, alltså. Gymnasiet? 

Är allt lite orolig. Ska byta buss i Söderby. Ojvoj. 

Vi borde ses etc etc

Hade en stund över, i stan, och frågade en god vän om hon ville med på promenad. Och hon både såg min fråga i tid och ville gärna med. 

Så himla roligt. 

När sågs vi senast? Maj? Kanske april? Har gått igenom olika sorters eld och vatten ihop, sånt sätter spår. Och behöver bearbetas. Och skrattas åt. 

Kom hem efter kvällspromenad med höstrosor på kinderna och värme i hjärtat. Och så ses vi igen om tre veckor, det känns bra. 

Pers!

Den unge mannen på bilden lyfte visst 194 kg idag. Han är nöjd, jag är storögd. 

Somnade visst ifrån söndagkvällen

Skippade vi söndagen här på Fridhem, undrar ni? Nädå, men jetlagen eller vad det nu var som kom över oss på kvällen var inte nådig. Tydligen var en uppsalaresa i kombination med strålande solig oktobersöndag mer än vi klarade. 

M röjde ett garage för att på sikt försöka få in Lillebrors bil under tak i vinter. Tråkgöra, men blir bra. 

Själv flyttade jag getter från en hage till en annan. Skojigt, sa dom, och klättrade alla upp på jordhögen. 

Rapport från Uppsala

Det blåste sist och slutligen nästan ingenting på havet i morse. Skön början på utflyktsdag. 

Hämtade upp Storasyster och drog till IKEA. Dagens main event var att hjälpa henne sätta upp tavellister i lyan, och att köpa dem förstås. 

Och sushilunch. Och handla mat, när nu sponsorerna var på besök. 

Sen hem till lyan, där hon bjöd på kaffe och kanelbullar. Kan bekräfta att de var goda. 

Och där, när vi skulle skruva upp tavellisterna kom vi på att vi hade fel skruvar. På med skorna och vi promenerade till Clas. Via universitetet och ån och Östgöta nation och Engelska parken. Storasyster pekar ut var hon oftast håller till på dagarna. 

SEN skruvade vi tavellister. Blev så himla himla bra med musikalaffischerna från London. 

Så här nöjd kan man bli då. 

Nu hem. Bara lite båt och bil kvar. 

Mot Uppsala

Utflyktsdag idag. Tidig morgon. Ganska hård vind också, blöh. 

Hungrig.  Ge mej sjöfrukost nu. 

Som ketchup

Hemmajobbardagar kommer liksom alla stegen samtidigt. 

Tur man har hund. Och motionskampanj på jobbet. Eller nåt. 

Nån himla bulldag idag?

Studentskan i Uppsala tyckte tydligen att hennes kök var fullständigt tillräckligt välutrustat för att baka kanelbullar i. Enligt uppgift saknades både smör och mjölk i kylskåpet, och det hade fattats ett beslut tidigare i veckan att icke göra några inköp förrän på fredag. Men det fanns lite havremjölk och Bregott. 

Och en vinflaska som tjänstgjorde som kavel. 

Snygga, ju. 

Är mycket imponerad. Och glad för mysig pratstund nu igen. Tack älskade onge för att du ids prata med din mamma ibland. 

Fyra veckor kvar

Styrkelyftarn har inlett den verkliga uppladdningen inför sin första tävling. Lite nytt sätt att träna, tunga singellyft och fokus på teknik. Tror jag kanske det var. 

Så kul att följa. Åtminstone tills jag blir för nervös, men där är vi inte än. 

Rätt fint, jo

Samtidigt som jag uppmanats ta promenader i stället för att gå på skojsiga crossfitpass så startar en ut-och-rör-på-dig-kampanj på jobbet. Vi räknar steg. Individuellt och i team. 

Det är inte helt av ondo, det är det inte. 

15 000 steg senare

Okej. Jag rekommenderades promenader. Har promenerat. 

Nu har jag ont på helt nya ställen, inklusive skavsår på hälen, men det är nog precis som det ska vara. 

Tack och hej då, Sylvi

Hon var inte bara min allra bäste väns mamma mina första år i livet, hon var också min klassföreståndare i gymnasiet. Och en god vän till mina föräldrar. Hon undervisade i finska, ett tungt ämne på Åland, det är inte många som går till finskalektionerna och ser fram emot vad vi ska få lära oss idag. 

Hon var en lärare av den gamla skolan, en sån som visade en oerhörd respekt för var och en av oss men som lika självklart förväntade sig att bli respektfullt bemött i sin tur. Hon ansågs sträng, lite stram, men var en stor trygghet i en ålder fylld av vardagsdrama. Man provade endast en gång att gå oförberedd till hennes lektioner, det var ingen upplevelse man önskade upprepa. För mig, som var både lat och lite tonårsobstinat, fungerade det här strålande. Hon krävde inga stordåd, men förväntade sig att man gjorde ett uppriktigt försök. Efter klassens tre år, där nån gång på våren innan examen, bjöd hon hem hela klassen på kaffe och tårta eller vad det nu var. Det var första gången de flesta i klassen såg vem hon var utanför klassrummet, hur rolig och charmig och avslappnad hon var privat. Äntligen, minns jag att jag tänkte. 

Jag tänker att det är först nu, när jag själv på darriga ben försökt lotsa barn genom tonår och gymnasieålder, som jag förstår vikten av dessa stabila vuxna utanför den närmaste familjen. Klipporna som finns där och som är beredda att kämpa för dig utan att förvänta sig något tillbaka. En sån var hon för mig. 

Tack för det.