Det är bra med vänner

När man plötsligt har en halv skog på vedbacken - i tvåmetersbitar - och inte har kunskap eller mod att hantera en motorsåg, då är det bra med vänner att ringa. Är mycket glada för hjälpen vi fick, och ännu gladare för tvåtimmars coronaanpassad fika på altanen. Vänner och solsken, bra kombo. 

Nu kan han börja hugga ved när han vill, Lillebror. 

Ja, vi skrattade mycket

Dagens underhållning:

Vattenhunden Lottie tar ett dopp i studsmattegropen och Herr Hector Gårdshund försöker desperat förklara för henne att sådär kan man ju inte göra faktiss. 

Skogsarbetarna

Efter de senaste veckornas iskyla följt av grårusk tror man ju knappt sina ögon när man vaknar till strålande sol och +5 grader? Mycket välkommet för livsandarna mitt i all pandeminoja. 

Vad göra? Jo, skogsarbete. 

Hade bett Morfarn om hjälp att hämta hem några vindfällen från skogsskiftet. Med baktanken att lyceisten ska ha vedhuggning att ta till när rastlösheten blir för stor. Vi gissar alla att distansundervisningen kommer att pågå åtminstone hemma mars, så nu får vi vara lite påhittiga här. 

Tar fredag!

Nu checkar jag ut för helg! Sportlovsledig i morgon. Dvs ska laga mat hela dan i förberedelse för distansundervisning och -jobb nästa vecka. Men i alla fall. 

Nu är det fredag. Liksom. 

Eh, ja. Den lilla koppen innehöll salta jordnötter men dom hann liksom ta slut innan jag kom på att jag skulle ta en bild. 

Coronakok

Vill inte skriva nåt. 

Allt är bara smittläget. 

Surar. 

Kokade ihop en stor gryta med chili idag. Distansundervisningen börjar ju igen nästa vecka. Alltid nåt. 

Coronakok. 

Den blev god. Jag surar i alla fall. 

Vill hellre prata om nåt annat

Blöh. 

Allt på ön handlar om coronacoronacorona nu. Är redan så trött på det att jag helst skulle stoppa proppar i örona. 

Tänker på att om vi nån himla gång får bjuda hem folk igen kanske vi skulle fräscha upp tyget på köksstolarna lite? Men det verkar vara gott om tid tills det händer. 

Laddar för annorlunda arbetsvecka

Nämen 500 ålänningar i karantän och alla former av gruppverksamhet pausade. Bra grej med sportlov nu, men många skolor håller distansundervisning efter lovet. Lillebror funderar på hur han ska komma in i skolan efter det material han behöver för hemmastudierna efter lovet. Nån på plats, månntro? 

Jag och Hector tog en coronasäker skogspromenad med vännerna i Norra Vestansunda. Bordercollien Prue sprang säkert åtta gånger så långt som vi andra gick, jösses vilket energiknippe. Gullisen. 

Bekvämt?

När man har sin egen baktass som huvudkudde:

Skön promenad

Tror kanske inte det blir fler ispromenader i år, men idag gick det bra. Lite vatten och snömodd på ytan, lite halt men kändes stabilt. Några små ”vårhål” på hemvägen sa ändå att nästa veckas utlovade regn och +3 kommer att ta isen åt fel håll. 

Är ändå glad att vi hann med ett par turer. Det ÄR lite spännande att gå på vattnet. 

All time high

Ursäkta? 

27? 

Tjugischuu?!

Vårt förra dygnsrekord var liksom nio? 

Det går bra nu

Jojo. 150 personer satta i karantän och m/s Eckerö har gått på grund. Men det blev visst inga skador på skutan. 

Måste förklara för icke-ö-bor hur imponerande smittspårningen fungerar här. Varje konstaterat smittfall startar ett detektivarbete där nära kontakter utreds och sätts i karantän enligt smittskyddslagen. Dvs om någon du umgåtts med testar positivt är du enligt lag tvungen att hålla dig hemma och inte träffa andra. I det här fallet rör det sig om hela skolklasser, gemensamma skolskjutsar och visst nån idrottsgrupp, därav den stora mängden i karantän. Sjukvården kontaktar samtliga och ger instruktioner. Mycket bra, tycker jag. 

Vi fick hemgjord fish’n chips till middag. Inte lika imponerande, men ganska gott. 

Återfall

Efter några sköna dagar med -3 grader, strålande sol och nästan ingen smittspridning av det där himla viruset small det till ikväll. -16 grader och ett smittkluster med 8 smittade och troligen närmare hundra personer som sätts i karantän. Det är många på vår lilla ö, efter att ha haft tre fall de senaste två veckorna, varav två hade smittats utanför Åland. M är åter kommenderad till hemarbete. Vi andra tror än så länge att vi ska åka till våra respektive arbetsplatser, återstår att se hur det går. 

Dessutom är det kallt och kattskrället vill inte komma in. 

Äsch. 

Nya tag

Och där drog liksom veckan igång med... vardag. Lite ny vardag, som alltid efter lyceisternas provperiod, med nytt schema och nya tider att lära oss. 

Lillebror har visst mest språk den här perioden, engelska svenska spanska. Och lite matte. Många långa dagar, någon kort. Tror jag det var. Hinner ofta inte lära mig schemat innan läsperioden tar slut och tiderna ändrar. 

Storasyster har... ingenting. Hon är färdig med scheman och borde ägna dagarna åt spanska verb, enligt egen utsago. Hon pluggar lite, jobbar lite, bakar massor här hemma. Gott. Imorron har hon pluggträff på stadsbiblioteket med en distansstuderande kompis. Alltid nåt bra med att kompisarna inte riktigt fått fäste i sina nya studieorter. 

Själv längtar jag efter ny ispromenad. Och efter filmmaraton med mina barn på sportlovet. Hoppas nån av dem vill se film med mej? 

Isvinter

Fridhems definition av Isvinter är när man utan att vara orolig kan promenera runt Bockholm. Senast det hände var för tre år sen. Nu är det isvinter igen. 

Min kompanjon för ispromenader, åtminstone de första för året, är Lillebror. Han är den som, liksom jag, mest uppskattar att kunna gå över snövit fjärd och kisa mot solen. För att det är annorlunda och lite spännande. Och ett tydligt tecken på att det på riktigt är vinter. 

Vinternöje

När det är så kallt att inte katterna vill ut kan det plötsligt bli så att man borde haft en kattlåda inne. Man kan plötsligt komma hem till en tydligt kattpinkdoftande övervåning och finna ett stort behov av att tvätta en matta trots (eller på grund av) -16 grader. Den fina mattvätten i Söderby är inte precis öppen den här säsongen, om man säjer så. 

Där nånstans startar följande procedur:

1. Prova skölja mattan i badkaret och hänga ut den på tork i iskylan 

2. Ta in den stelfrusna mattan och tycka det verkar ha blivit ganska bra

3. När mattan tinat upp konstateras att det inte alls hjälpt särskilt mycket. 

4. Fundera över var man la rotborsten och tallsåpan när det begav sig senast

5. Ta in tallsåpan (och rotborsten) från garaget och vänta ett dygn på att den genomfrusna tallsåpan blir flytande igen

6. Stå dubbelvikt över badkaret med tallsåpa och rotborste och skrubba mattan. 

7. Repetera pkt 6

8. Repetera pkt 7

9. Fundera på hur en välanvänd - och regelbundet tvättad - matta kan släppa ifrån sig så mycket missfärgat vatten?!

10. Konstatera att mattan troligen aldrig utsatts för varmt vatten förut och att det möjligen är själva färgen man håller på att spola bort? Hoppas nästan på det. 

Ja. Så långt har vi kommit nu. Nu väntar vi på att ”nån annan” ska ta tag i att hänga ut mattan på frystorkning. 

Main suspect:

Kallt

Det är kallt. Knarrigt under fötterna och fluffig snö. Det har inte blåst på flera dagar så träden är alldeles vita. Isen har lagt i vikarna. Katterna får vara inne på natten. 

Hade nästan glömt hur riktig snövinter ser ut. Det är väldigt vackert. Utom just på bakrutan. 

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Fridhemsfrun

När jag var gravid med mitt första barn köpte jag mig en mysdräkt i plysch. Byxa och hoodie. Ljusblå. Tänkte det skulle vara bra plagg att vara föräldraledig i. Det var det. 

Dräkten hängde med långt förbi föräldraledigheten. Den hängde på hotell utanför Manchester och åkte på efter skidturer. Flyttade till Åland. Hoodien försvann  nånstans på vägen, minns inte varför. Kanske trasig? Men byxorna hängde med. Snöret i midjan gick av en gång, sen två, gick knappt att knyta längre. ”Var inte dom där blå förut?”, undrade M, när färgen inte riktigt gick att definiera. 

Började leta ersättningsbyxor för... kanske fem år sen? Kanske mer. Det brukar komma plyschkläder på varuhusen lagom till jul. Nåt år var alla lila, jag tänkte att jag väntar tills nästa jul. Då var alla grisrosa. Jag väntade lite till. För tre veckor sen bestämde jag att enough is enough och slängde bort mina byxor. Mitt första barn har liksom körkort och studentmössa, så det var inte precis för tidigt. 

Och sen? Mitt första barn, hon med körkort och studentmössa, köpte ett par nya plyschbyxor till mej! Dom är världens skönaste och inte syrenlila utan liksom beige, nästan lite guldiga. 

Jag är synnerligen lycklig för mina nya byxor. 

-13 grader

Okej. Jag har precis hängt ut en maskin nytvättade lakan och har ett par funderingar. 

1. Kommer jag någonsin att kunna bryta loss klädnyporna (trä, såklart, gillar gammaldags) som lär tokfrysa fast i lakanen? 

2. Kommer mina fingrar att bli varma innan påsk? 

Så gick en helg

Jaha? Här har vi förstås varit upptagna av Rysligt Viktiga Saker? Vi har ju alldeles tydligt inte ägnat någon tid åt bloggen på hela helgen. 

Jonä, som man säjer här på ön. Här har inte hänt mycket. Vi har ätit rester, skottat snö och suttit i soffan. Slötittat på Mello, mest för att man brukar. Lyssnat på ljudbok (jag), målat naglarna (Storasyster) och pluggat filosofi (Lillebror). M spände på sig turskidorna och tog med stormköket ut i finvädret. Jag tog pratpromenad med grannen. Pratade i telefon med Farmorn och Farfarn och surar lite över att vi inte träffats på över ett år. Så himla dumt. Men nu är det ju så. 

Bra helg ändå. Bäst var vädret. Gnistrande sol och fluffsnö. Men det är kallt på natten, -11 nu. Gammelkatten får stanna inne. Den unge, han som biter oss i fötterna vid tretiden om han är inne, han åkte ut. 

Sovmorgon!

...samtidigt som Sverige stänger gränsen

Vi fick så himla fint brev från Linköpingsfaster igår. Så många berättelser på två sidor av ett papper. Om hur hon har det, om hur hon hör från oss, om hur vi alla hoppas att vi äntligen ska kunna ses nån gång snart. 

Vi hoppas verkligen det, kära kära faster. Att vi får hälsa på snart, och låta Hector nosa lite på varje dörr vi passerar på vägen upp. Att din hand repar sig och att du snart kan träffa väninnorna igen som förr. Men att du håller fast vid den där städhjälpen, en sån vill jag också ha. 

Brev, alltså. Vilken bra grej. 

Ett steg närmare

Älskade Storasyster messade precis att hon tänker gå och prova studentmössa idag, och jag kom alldeles av mig. Stora kloka fina tjejen, hon tänker verkligen ta studenten i vår. 

Alla håller tummar och tår att inga förkylningar sätter käppar i hjulen för studentskrivningarna, visst? 

Gott

M sa att arbetsdagen gick väldigt snabbt idag. Tror jag det, med kollegor och kaffe ur maskin. Kul! 

Min dag gick också snabbt, men det var nog mest för att jag slutade lite tidigare och hade en stund med Lillebror efter hans IT-prov. Vi kände oss tvungna att go-fika lite för att hitta kraft till att leta träningsbyxor. Viktigt att orka, liksom. 

Oklart om det var därför uppdraget faktiskt lyckades, men byxor hittade vi. Bra det. Om man nu hänger på gymmet fem gånger i veckan är det ju bra med byxor, liksom. 

Working from the office

Lite annorlunda kväll ikväll: 

M laddar för att ... (trumvirvel)... ÅKA TILL KONTORET i morgon. För första gången sen i oktober. Han har förberett motorvärmaren till Clion (startar den ens?!), packat ihop datorn, planerar tid för att duscha innan jobbet. Vi har försökt förklara läget för hunden, han blir ensam hemma en stund för första gången sen... oktober. 

Det är lite konstiga tider, det är ju det.