Kul utflykt, hur som helst.

Lät mig övertalas att åka till Eckerö på ridning ikväll, fick en miniliten islandshäst vid namn Glimrir. Tror jag det var. Lustig känsla att få böja mig neråt för att sätta bettet i munnen. Kom sen helt bra överens i skogen, mysigt. Rysligt gullig häst. 

Måste fundera på om jag är redo att påbörja ny ridfas i livet, tror egentligen inte det? Inte än. Inte redan. 

Vem hade trott det?

Hästterapin fortsätter med röjning av stall och sadelkammare. Det visar sig att jag kan vara rysligt effektiv när det gäller att sortera och slänga - vem hade trott det när man tittar in i mina lador? 

Minns tillbaka på när Lillebror och jag målade bommar till ridbanan. En evighet sen, och alldeles nyss? 

Debriefing

Har haft minnesstund över hästingarna idag. Eller en stunds arbetsläger. Eller umgänge på stallbacken. Kalla det vad vi vill men på nåt sätt blev det mer trevligt än sorgligt, trots allt. 

Fabberyttarna och hästägarna hjälptes åt att ta ner stängsel och stolpar, plocka lite i stallet, rengöra och smörja in sadlar och träns och vad vi nu gjorde. Pratade massor. Fikade. Mindes. Tittade framåt. Konstaterade att hagen såg helt annorlunda ut utan stängsel och att gräset hunnit växa på två veckor. Att mina nya stallskor funkar även till annat och att vi hunnit med mycket trevligheter under alla dessa år. Och att vi hittar nya former. Som att röja tillsammans. 

På tisdag tar vi oss an sadelkammarn. Det blir bra. 

Lite ledsen idag

Vi hade inte bott länge på Fridhem när jag fick förtroendet att rida grannhästarna ibland. Det blev en vana, och hästarnas människor blev mina vänner, och hästarna blev lite mina när jag fick förmånen att sköta dem när det behövdes en extra hand.  

Nu är dom borta. Båda var gamla och en blev akut sjuk, och vi visste att den här dagen kommer men fy vad oförberedd man är när den gör det? 

Vila i Frid, Fabbe och Fiona. Eller nä, spring som tokar på gröna ängar. Det finns säkert stubbar att gnaga på där också, Fabbe, och ingen ransonering alls av Fionas mat. Vi andra vänjer oss nog. Sen, om ett tag. 

Hälsning från hästhagen

Det viktigaste först: outfiten. Svart linne, röda (urblekta) shorts, svarta ullstrumpor och gula gummistövlar. Man vill ju inte att hästarna ska skämmas när man kommer. Och jo, håret uppsatt i en regelrätt hästsvans för att kunna vifta bort ohyra. Lite varmt idag, liksom. 

Hästarna är utfordrade, boxarna mockade och kvällsmaten vattnad. Fiona hälsar att hästvakten missförstått schemat, det är faktiskt dags att gå in typ nu. Hästvakten höll inte med. Bra försök, Fiona. 

Blåste kallt gjorde det också

Utförde dagens hästmatningsuppdrag lite sent. Inte ”sent” som i ”försenad matning” eller så, utan som i att det hann börja regna. Och hagla. 

Min idé om att gå den korta promenaden i shorts för att ge vinterbenen lite sol var nog ett av de sämre initiativen på länge. 

Nå. Hästarna såg glada ut i alla fall. 

Bästa sortens social distancing

Fantastiskt väder och sällskap. Tryggt avstånd. 

Om en helg

Nämen vad gjorde ni i helgen då, undrar ni artigt? Jo det kan jag berätta: Inte mycket. Såvida inte ca 22 avsnitt av spännande spansk tv-serie räknas som att ”göra” nåt? 

Storasyster lärde sig simma, Lillebror hade kompis på övernattning i Bastun, M byggde hyllor i förrådsprojektet och jag... glodde på serie. Och dammsög, jag dammsög också. Inte för att det märktes nåt vidare för en kvart senare var det hundochkattjakt runt runt i huset så det låg tussar av kattpäls överallt igen. 

Jag red också, i skogen. En tallegren fastnade i Fabbes svans och liksom förföljde honom. Det var spännande. Valde att hoppa av och ta bort den. Tallegrenen från svansen alltså. 

Inte dumt. Inte dumt alls.

Stalledrängarna

En helg i hästvaktandets tecken, bidde det. Hästfolket har varit på dop av mycket näpet barnbarn, så fabberyttarna har gullat med djuren.

Ingen kan säja att uppdraget är betungande på något sätt, men det gick (tydligen) bra att använda som skäl till att inte göra någon som helst annan nytta. Tänk så bra, en hel massa städarbete ogjort, då blir jag ju inte sysslolös i veckan som kommer. Tjoho! 

Hästingarna skötte sig exemplariskt, åtminstone. 

Rapport från en mörbultad rumpa

Hur går det med ändalykten efter fallet från hästen, undrar ni omtänksamt? Jotack, vi hankar oss fram, rumpan och jag. Det gick oväntat bra att sitta i bil båda resdagarna i helgen, det går bra att röra mig och att vara stilla. Övergångarna går mindre bra, och när jag glömmer att vara försiktig. Det känns som ett jätteblåmärke nånstans inne vid höftbenet. Skulle önska att ontet avtog nu snart helst Nu. Men det kommer väl. 

Var till ridbanan och hälsade på hästar och ryttare ikväll. Mysigt. Kändes inte alls som att skump i sadel vore en övning min bakdel skulle uppskatta. Men hey, kanske på söndag?

Hm?

Fabbes andra ridkompis föreslår den här hästen till mej? Undrar vad hon menar med det? 

Aj

Eventuellt ramlade jag av hästen ikväll. Kan ha varit så, faktiskt. Hade ganska bra koll när vi skulle byta varv i galoppen, men fick onödigt mycket vikt högerut när Fabbe höjde huvudet och ruskade lite på det. Hade ändå gått finfint, om inte stiglädret gått av just när jag hade hela vikten i just den stigbygeln. 

Alla antecknar detta: det var Materialfel och inte klanteri. Åtminstone lite, var det så. Faktiskt. 

Har tittat i spegeln hundra gånger ikväll, letat efter det enorma blåmärke jag tydligt känner att jag borde ha ovanför höftbenet. Dessvärre är det inte det minsta missfärgat. Konstigt, det känns jätteblått. Kanske fel på lampan?

Yr i huvudet?

I dessa tider av motionskampanjande mäter vi allt vi gör. Steg, sträckor, tid. 

Vissa aktiviteter gör sig på bild, andra inte. 

Höstsommar

Trodde det skulle bli höst den här veckan, men neee, så farligt blev det inte? Nån regnskur, lite blåsigt, men varmt och skönt. Så länge det är ok att lämna jackan hemma när man åker till jobbet är det sommar. 

Ridtur i skogen idag, så härligt. Länge sen nu pga halt vit häst. Hade glömt hur härligt, inte tänkt på att sakna det. Det är så sagogrönt i skogen, förtrollat. Väldigt vackert mot kopparglänsande hästnacke, kan jag meddela. 

Illustrerar detta med en bild på vårt vildäppelträd, ty har aldrig telefonen med mig på hästen. 

Skäms jättejättemycket nu

Vaknade rimligt tidigt för en gångs skull, åkte till stan och handlade lite grejer Storasyster behövde. I lugn och ro. Drällde lite, tog en tur med båten. 

Plingade i telefonen. 

Läste ett meddelande. 

Insåg till min fasa att

1 det är fredag

2 eftermiddag

3 och jag hade lovat släppa ut grannhästarna fredag morgon. 

Helvetesjävlaskitockså inte en tanke på det varför satte jag inte ett larm stackarsdjuringenfrukost jag är en usel opålitlig människa HUR KUNDE JAG GLÖMMA??!

Galopperade upp till stallet (oklart varför, jag visste ju att hästarna var omhändertagna redan) och bad krälande om ursäkt till eftermiddagsvakten som log snällt och sa att hästarna inte alls verkat särskilt desperata när han kommit dit. 

Gick ut i hagen och bad hästarna om ursäkt också. Dom såg inte särskilt arga ut, jag fick gärna stryka flugorna från deras ansikten. 

Blöh. 

Jag är en klant. 

Ridplanering

Tog en promenad i finvädret, fast besluten att hitta en hästvänlig väg från stallbacken till stora skogsvägen. Det fanns en förut, innan Alfrida. Den är, om man säjer så, INTE AKTUELL längre. Hittade en kandidat igår, men den behövde lite röjning, så idag tog jag sågen med mej. 

Vet inte om det framgår av den suddiga bilden, men sågen i fråga är fridhemsbarnens gamla pettson-och-findussåg, ca 20cm lång. Det var inte så mycket jag behövde såga. 

Vägen är lättare ett hitta om man kommer bortifrån än hemifrån, om man säjer, så vi får väl se hur det går? Hängde en minneslapp där man ska svänga, det enda jag hade med mej som kunde lämnad i skogen. 

Man ska svänga höger vid sågen, så blir det rätt. 

Höstfint. Hästfint

I söndags hade vi fotograf med oss vid ridbanan och ut i skogen. Så fint nu. 

Lägesrapport till hästägarna

MÖJLIGEN fick hästingarna varsitt kilo hö vid mockningen också, eftersom eftermiddagshöt (bestämd form på hö??) serverades redan halvett  eftersom vi då trodde vi var orimligt sena med att släppa ihop hästarna vilket ju inte var ett problem för det var redan öppet mellan hagarna. 

Hästarna hälsar att extrahö var helt ok. Och eftersom ni mest sippar prosecco på annan ort så gör ju vi som vi vill, pilutta er. 

Observera att bilden är tagen från läktarplats. 

Söndagsnöje