En bättre dag

Ibland är mitt jobb väldigt ok. Som när vi har AW på Talatta, äventyrsstugan ute på ön. Med bra kollegor och bra samtal. 

Och kokkaffe. 

Jag tror kanske att jag vinglade mera också

Jag fick en liten filmsnutt från när Lillebror var till gymmet i Myresjö, samtidigt som jag gjorde nästan exakt samma övning i en crossfitbox i Mariehamn. 

Vi behöver inte prata om hur många kilo vi hade på stången på våra respektive orter, va? Möjligen kan vi enas om att det var fler kilon i Myresjö, det räcker så. 

Vi kanske också kan enas om att jag har betydligt mer träningsvärk än vad han har. 

Bra nu

Mina killar är hemma igen! Bra grej. Jag var väldigt klar med att vara ensam hemma nu. 

Muurikkamiddag i glashus och kollaps tillsammans i soffan, mysigt. Så lite det behövs för att vara nöjd. Och så stort det är att ha varandra. 

PS. Hector hälsar att han också tycker det är bra att husse är hemma. 

Tappade visst farten alldeles

Det verkar faktiskt som att man kan göra precis nästan ingenting när man är ensam hemma i stugan? Jag hade nån slags illusion om att jag skulle göra massor av nytta, men nähepp. 

Till exempel så skulle jag sy nytt tak till hammocken av det där markistyget jag köpte förra året. Eller möjligen året innan dess. Men det föll på att jag inte hittar tyget, har visst lagt det på ett ”säkert ställe”. 

Hade också tänkt sortera bort vinterkläder och dammsuga men se det har inte hänt pga tråkigt. Inbillar mig fortfarande att det kanske händer i morgon. 

Bland de riktigt ambitiösa planerna var att jag skulle göra om stenläggningen mellan terassen och GT-huset. Det föll nog mest på att det är tungt och besvärligt. Och lite för att vi inte skaffat hem det där gruslasset som behövs. 

Oh well. 

Jag har pallrat mig iväg till ett träningspass idag. Och ojat mej över träningsvärken jag skaffade i torsdags. Och lagat och ätit hyfsat vettiga måltider två gånger om dan. Och svängt in och klappat på getbäbisar en liten stund i väntan på att getbäbisarna ska flytta hit till sommarhagen. 

Och ätit glass. Det har jag också gjort. 

Nu känns det genast bättre

Kände mej lite ensam. 

Köpte glass. 

Sov en stund i hammocken också

Jag är husvakt åt mina föräldrar. Eller kanske mest postvakt. Gjorde min plikt idag och log åt att deras hyresvärd troget flaggar när någon hyresgäst har födelsedag. Så här är till dig mamma - du missar ju flaggningen då du är bortrest men den var hissad som du ser. Fint. Grattis på födelsedagen! 

Mina killar åkte till Småland i morse, så hunden och jag håller ställningarna på hemmaplan. Skönt, och lite ensamt, men det är ok. Skulle förstås gärna ha varit med i Småland och kunnat krama om Farmorn. 

Tillbringade ett par timmar i crossfitboxen tillsammans med min favoritcoach och en skivstång i stället. Gav mig omedelbart blåsor i händerna och en nöjd känsla i kroppen, både pga fysisk aktivitet och för att jag fick hänga med kompis. På längre sikt (dvs i morgon) kommer jag eventuellt att vara lite gnällig pga träningsvärk. 

Blev spontanbjuden till Fastern i Sjöstugan på middag och kusinumgänge med sjöutsikt på kvällen. Mycket trevligt. Noterade att det var länge sen vi sågs, det blir oerhört tydligt när det är en femåring i sällskapet. Måtte det bli oftare framöver. 

Livet

Jag hade precis ätit en första födelsedagsfrukost med min man, och en andra med min son, när vi nåddes av beskedet att Farfarn somnat in i morse. 

Världen liksom stannar lite då. 

Det var på inget sätt oväntat, han har varit på väg ett tag och han var nog redo. Ändå stannar världen och vi som är kvar förstår inte riktigt vad som hände. Det kommer nog att ta ett tag innan vi gör det. 

Det kommer att bli lätt att minnas honom som den kraftfulle man han var när jag lärde känna honom. Mitt i livet, alltid med en nyfikenhet på livet och världen och allting och med pyssel i händerna så att allting alltid var välordnat runt honom. Allting var alltid möjligt. Han hade alltid tid för oss, för familjen, för barnbarnen. 

Han var trött här på slutet. Ändå förstår vi inte riktigt just nu. 

Vi här långt borta från de vi helst ville krama idag, vi lät ändå födelsedagsflaggan stanna i topp. Det kändes som att det hade passat Farfarn bäst, att fortsätta fira livet, vi som är kvar. Vi skålade med varandra och med honom. Och undrar varför världen står lite stilla. 

Semester

Den här Fridhemsfrun har en vecka semester. Nu! Det känns som en okynnesvecka, nästan lite busigt. 

Har flyttat fram hammocken och suttit på trappan med min kaffekopp. Klappat katterna (dvs plockat fästingar) och långkokat köttfärssås till lasagne. 

I slutet av veckan åker killarna till Småland, så då blir hunden och jag solo. Kommer att sakna dem, men det blir bäst så den här gången. 

Hoppas vädret håller i sig. Det är skönt på trappan. 

För övrigt

Projekt Get-tak tog ytterligare ett stort steg framåt idag när utrymmet under själva taket faktiskt blev tömt. Bortåt hundrafemti störar flyttades till annan förvaringsplats och lika många skänktes bort inom ett par timmar. 

Bra grej. Är erkänt snål på alla gamla grejer vi har i bodarna, men när nåt väl ska rensas ut så känns det bra att det kommer till användning hos nån annan. 

Annan grej som känns bra: Pratat med Storasyster i enåenhalv timme. Om cirka allt och inget, men det var länge sen sist. 

Alla dessa mysterier

Alltså jag vet inte…? 

Har den här jordiga nosen

nåt att göra med den här nygrävda kryddlådan? 

Eller är det nåt med den svartvite som är själva sambandet? 

Och den!

Och säsongen där man (vi) har middagsgäster, den börjar också! 

Nu börjar den!

Bricksäsongen. 

När vi bär ut maten till GT-huset och äter middag där. 

Jag gillar bricksäsongen!

…eventuellt ska vi snart säsongsstäda själva GT-huset också så att vinterns alla döa flugor försvinner. Men det kommer sen. Bricksäsongen kommer NU. 

Fler bilder

Fler bilder från min utflykt med jobbet? Jamen självklart. 

Vi börjar med hej och välkommen från vår VD, ackompanjerad av proffsiga bilder och jinglar och filmsnuttar från kommunikationsgänget. 

Sen blev det ”plåga ledningsgruppen” med känd konferencier, med charader och låtsasdebatt. Ingen fick lust att göra karriär, åtminstone inte ända till ledningen. Men kul var det. 

Sen blev det inga bilder alls från middag eller dans eller pubbesök. Men på färjan hem måste man ha bild från den mest instagrammade ytan på Viking Lines nya flaggskepp: 

Snipp snapp osv, det var hursomhelst en kul resa. För fastlänningarna var det ett kvällsevenemang efter jobbet en vardag men för oss blev det en tvådagars utflykt med massor av tid till att bara umgås. Gillar umgås. 

Hård dag på jobbet

Strålande sol. 

Bänk vid ån. 

Trevlig kollega. 

Happy Joe. 

Inte hemskt jobbigt, om man tänker efter. 

Utsikt från hotellrum

Works for me. 

Hej från tjänsteresan

Befinner mig på en buss från Hufvufstaden till Åbo, där det ikväll vankas 100-årsfest med middag och dans. Är typ som reseledare för ett trettiotal kollegor, och lyckades landa den sista taxibokningen nu från bussen. Tror jag har allt på plats nu. 

Tror också att gänget bak i bussen har öppnat skumpan. Borde kanske gå dit? 

Crossfit är kul. Jetekul.

Kan vi alla vara överens om att vi hatar burpees? Ja? Bra. 

Kvällens träningspass bjöd på onödigt många, på tid. Men nu behöver jag nog inte göra några på länge. Har jag tänkt. 

I övrigt? Näe. Måndag, bara. 

Dagens workout

Get-tak-projektet dådå. Dagens projekt: flytta ovanstående plockepinn 30 meter bort till prydliga högar så att stolparna faktiskt kan komma till nytta så småningom. 

Inte alls en oangenäm syssla i vårsolen. Borde bergis städat huset i stället, eller fått ordning på perennrabatten eller sopat glashuset eller… 

Oh well. Fick lite sol på näsan i bara farten. 

Det kommer inte att gå över, va?

Jaha? Här ser man på Facebook att simgänget åkt till Jönsan och tänker att det var ju skönt att inte behöva vara nervös för hur det går i bassängen. 

Då är Lillebror assistent på Åländska mästerskapet i styrkelyft och hjälper en av bästingarna, tillika sin gamla simmarkumpan, i sin tävlingspremiär. Och eftersom jag har lite svårt att släppa taget om dessa goa simmarungar (not so much ungar längre, men det struntar jag i) så sitter jag nu och är nervös för den tävlingen i stället. 

Heja Hannes!! 165 kg i knänaböj så här långt. 

(Tack Lillebror för bilder. 🙏)

Från en liten ö till en mindre

Hon resenären är inne på sista dagen på Guernsey och firade det med utflykt till Herm, en kort färjtur från St Peter Port. Hemma på Fridhem väntar vi fortfarande på mer utförlig rapport, utöver kommentaren ”det är svårt att tro man är i England”. 

Som bonus sista kvällen blev hon visst kompis med Airbnb-värdarna och vill inte åka hem. 

Hon hann först

Från Guernsey meddelas att årets första dopp är avklarat. Och att det var rätt skönt när benen väl domnat. 

Jag väntar ett tag till jag. 

(Hon ser inte ut som att det var skönt. Alls.)

Där och här

Pratade med Storasyster i en timme. Mys. Väntar fortfarande på bilder från henne (ja, Storasyster, det är en hint), men det är så kul att höra hur hon har det. Idag guidad tur med nån slags öspelsveteran. Hittade nån simmare i simhallen. Pratat öspel med personal på café. Ska få ihop alltihop till en tio (10) minuters presentation när allt är klart, det låter som den största utmaningen i projektet. Två timmar vore lättare? 

Här på Fridhem gjorde vi en exkursion i Lillebrors biologiprojekt. Fotade exempel på erosion och fotosyntes. Och en örn, en topp-predator. Fint i skogen nu, så mycket grönare än för två veckor sen. Hector åt rådjursbajs. 

Dessutom har jag träningsvärk, faktiskt

Oh my. Har burit källargransris efter jobbet idag så jag hittade granbark i örona när jag kom in. Men nu är det snart granfritt bakom källaren. Bara ett hundratal gärdesgårdsstolpar kvar, och dubbelt så många höjstörar. Jo, det heter höjstörar på åländska, kan det heta nåt med hässjor på svenska? 

Anyhow. Storasyster har promenerat runt till fem öspelsarenor idag. Jag tittade på kartan och konstaterade att Guernsey är lite mindre än Lemland. Med en befolkningstäthet på 953 pers/km2, att jämföras med Ålands 19,1. Låter lite trångt. Där blir nog inte källargranar liggande bortglömda i flera månader. Eller körda till skogs av snäll traktorförare. 

Jag svamlar. Går och lägger mig, tror jag. 

Aktiv måndag

Storasyster har kommit fram till Guernsey - efter 7 timmar på färjan från Portsmouth - och hittat den Airbnb-lya som är hennes hem till och med fredag. Litet men mysigt. Imorgon blir det visst mest egen sightseeing och förberedelser för intervjuer, verkar det som. 

Här hemma har vi (dvs Morfarn) kört bort förra årets utspridda hö från hagen så att det kan växa nytt gräs. Lillebror och jag var assistenter med högafflar och räfsor. Mormorn var hundvakt och hejaklack. Bra teamwork. 

M cyklade till och från jobbet. Premiär för i år. Han sover nog gott inatt, skulle jag tro. 

Själv har jag tränat på kvällen. Vågade mig på att hoppa upp på låda för första gången sen min vurpa i februari. Kände mig mycket modig. 

Inte ok!

Städning

Projekt tak-till-getterna har påbörjats. Dvs röja ur ett skjul som just nu inrymmer ett moras av hö-störar, stängselstolpar, en gammal skogssläde (tror jag), Fridhems ursprungliga snickarglädje och diverse annat. Jag blir alltid lika delar sentimental över allt arbete som lagts ner genom åren och matt över all gogga som sparats i gömmorna. Men mest sentimental, och så vill jag inte slänga något jag heller. 

Hoppas att getägaren vill ha stolparna till sina stängsel. Störarna sparar vi till framtida projekt. Släden måste vi ju spara. 

Vi lägger helt enkelt grejerna nån annanstans. Så får getterna ett tak. 

Man gör olika, jo

Efter flera veckor av vårsol och kalla vindar blev det lördag - och regn. Först visste vi inte vad man gör med regn, men sen kom vi på att man ju sitter i soffan och gör ingenting när det regnar. 

Så himla skönt, ju. 

Förutom M som tog en cykeltur. Jaja. 

Duktig!

…och lite trött. 

Snart

Getägaren var här idag, kollade läget i hagarna och räfsade ihop en hög av höresterna från i höstas. Det närmar sig nu, kanske årets sommargetter kommer redan om ett par veckor. 

Iiiihh!! Längtar. 

Ja, bilden är inte ny, men visst längtar man ju efter sånahär? 

En era är (nästan) över

Den första av Fridhems båda mopeder såldes idag. Storasysters scooter, den hon fick till konfirmationen 2017, fick en ny ägare som såg rätt nöjd ut. Storasyster fick lite tillskott i studentkassan, det gissar jag att hon är rätt nöjd över. 

Bara delar av en crossmoppe kvar nudå. 

Nåra grejer

Lillebrors facebookkonto blev hackat i helgen. Någon robot nånstans hade bytt ut kontots mailadress och lösenord. För att kunna återställa den föregående mailadressen var man tvungen att ange sitt lösenord, så det gick ju rätt dåligt. Efter ett par dagar hade Lillebror lyckats trolla tillbaka sitt konto, så allt är frid igen. Förutom vi gamlingar som nu lite stressat försöker åstadkomma tvåfaktorsautentisering på alla konton vi har för att inte hamna i samma situation. 

Jag avbokade min bokade träning idag igen, men till skillnad från förra veckan så drog jag idag på mej skorna hemma på gården. Lufsade ner till stranden och tillbaka, hoppade lite rep, lite armhävningar och några knäna-böj. Upprepa tre gånger. Var ofantligt nöjd med min insats efteråt. 

Storasyster åker på projektresa till Guernsey nästa vecka. Ett kul, öspelsrelaterat projekt som ska resultera i en presentation på skolan. Jag är minst lika taggad som hon är, idén är så bra. 

Även Lillebror har kul projekt på gång i skolan. Aktuellt ämne med spännande vinkel. Idag genomfördes två intervjuer och han låter entusiastisk. 

Jag blir lite sugen på att studera, man gör så kul saker i skolan? 

Bästa praten

Plötsligt hade det gått flera dagar sen jag haft kontakt med Storasyster. Oftast hörs vi nästan varje dag, med någon liten chatt eller en bild. Ringde henne, pratade länge. Så mysigt. 

Vilken skillnad det blir när man bor ifrån varandra? Jag pratar mycket med Lillebror också, men det är uppdelat i korta stunder flera gånger om dagen - i bilen, vid middagsbordet, i gemensamma projekt. När man rings en gång i veckan blir det ett vindlande samtal som inte följer en tråd, det blir händelserapporter, planer, trams och funderingar om livet om vartannat. 

Eller ja. Det kanske är liknande samtal när man ses dagligen, bara upphackat i fler delar? 

Mysigt, hursom. Älskar att prata med dessa mina barn. 

Livet på landet

Skogshuggare M tar upp kampen med vindfället: 

Asken hade vält precis utanför sladdmotorsågens räckvidd, men se när man får norpa el av snäll granne så ordnar det sig ändå. 

Nu har vi andra jobb på vedbacken ett tag igen. Yey. Typ.