Asså det här känns jättekonstigt

... men jag vänjer mig gärna! 

Jihuu!

Såna tider nu

Terminens första provperiod har inletts och Lillebror har överlevt första matteprovet i gymnasiet. Han såg inte alldeles avskräckt ut, men det är såklart lite spännande innan resultatet kommer. Nu några dagar med lättare prov - svenska o engelska - innan nästa veckas historia, geografi och fysik. 

Eleven själv konstaterar att den ökade studietakten passar honom bra och att det är roligt med lite utmaningar. Ingen kan påstå att han pluggar sig fördärvad utanför skoltid, så den här första provperioden kommer ju att visa om insatsen räcker. 

Vi andra hade bara precis lyckats lära oss hans schema och suckar lite över att det nu kommer ett nytt. Vi står inför olika utmaningar, om man säjer så. 

Gör inte alla så?

M fick feeling och gick till sjöss med två öl. Tog en bild. Sen tog han med sej ölen hem till kylskåpet. 

Vad brukar ni göra på kvällarna? 

Höstpysslet finns nog kvar till nästa helg, ska ni se

Vi hade väl egentligen tänkt höstpyssla på gården, men alltså förstår ni vad fint väder det blev idag? Strålande sol och närmare 20 grader? 

Typiskt kajakväder, faktiskt. 

Hittade en väldigt hemlig väg in till en vik full av svanar. Och vass. Åt lunch på en kobbe, och blev röda om kinderna av all sol. Så härligt. 

Väl hemma igen bytte M utrustning och tog några bilder från ett annat håll. 

Note to self

När man tar in en bukett kaveldun så bör man komma ihåg att ta ut den i tid. 

Been there

Tänker att systemavdelningen på UHR haft en svettig natt. Efter gårdagens kaos och upprörda röster stoppades kön över natten och idag verkar den ha funkat bättre. 

Tänker också att det troligen fanns nån krake på systemavdelningen som förgäves försökte påtala att systemet inte var nog testat, att det skulle bli haveri om man skulle göra den här massanmälningen med ett system som inte var klart. Men att cheferna valde att inte lyssna utan satt i rikstelevisionen och tyckte det på det hela taget gått bra men beklagar de problem som uppstått. Beklagar. Synd. Men vi är nöjda. Allt medan tusentals ungdomar sett sin chans till studier i vår gå upp i rök. 

De på systemavdelningen som försökte påtala brister är nog inte kvar på UHR. Inte så länge till, i alla fall. Ser inte bra ut om nåt ”jag sa ju” kommer ut. 

Nå. Idag verkar det ha flutit på bättre och Storasyster är nu anmäld. Det var inte akut för hennes del, hon har bra betyg och kommer att komma in dit hon vill på dem. Men ett högskoleprov ökar förstås chansen. Troligen kommer det inte heller att bli helt fullt på de 100 platser som tilldelats Åland i höst, så just här kommer det att gå att anmäla sig ännu några dagar. 

Men jag lider lite med systemavdelningen. 

Fräckt

Fiasko

Nämen efter 12 timmar i digital kö var det äntligen Storasysters tur. Svarade Ja tack på frågan om hon ville fortsätta till anmälan, och fick därfter besked om att hennes köplats var förbrukad. Nästa klick ställde henne sist i kön, plats 56000-nånting. 

Bra där. Bra system. 

Badvakt, typ

Storasyster har stått i digital kö för att anmäla sig till höstens högskoleprov- sen åtta i morse. Om man lämnar sin plats hamnar man sist i kön. 

Därför är jag nu kövakt medan Storasyster håller simträning. Just nu 24 minuter kvar tills hon får sina 10 minuters möjlighet att anmäla sig. Om bara tekniken fungerar. Annars hamnar hon sist i kön. 

Bra system det här. NOT. 

18

Vår förstfödda är 18. Vuxen? Myndig. Definitivt klok. Och så upptagen av skola, sånglektioner och kvällsjobb att familjemiddagen intogs på hamburgerhak mellan programpunkterna. 

Älskade onge, vad svårt det är att förstå att du nu räknas som vuxen. Att du är fullt kapabel att fatta dina egna beslut, det är lätt att se. Men att jag skulle sluta pyssla om dej, bekymra mej, lägga mig i, vilja veta var du är? Nja. Jag lovar träna på det. Snart. Kanske. 

Älskar dig. 

En dålig, en bra

Jahopp, nu är visst den andra moppen sönder också? 

Men katten Jack sågs definitivt stödja på sitt bakben idag. Inte gärna och inte med snabba rörelser, men han gjorde’t. 

Ny vecka, nya uppgifter

En moppe (den vanliga) är trasig igen, så nu pusslar vi med fordon och tider. Trevligt för oss chaufförer som får sällskap i bilen, osäkert om mopedisten tycker det är nån vidare vinst. Har inköpts nya grejer till kopplingen idag, och beställts någon till. Blir nog fungerande moppe igen. Nån dag. 

Imorrn är det matteskrivning för studentskan, sen får hon kollapsa i ... en halv dag, tills det är spanskaförhör på onsdag. Tjohoo. Ibland kör det ihop sig, och vi runt om kan bara försöka underlätta så gott det går. Laga mat. Skjutsa. Hjälpa där vi kan. 

Och kanske katten stöder lite lite på sitt bakben ikväll? Är han lite lite på bättringsvägen? Hoppas. 

Aj

Katten Jack är fortfarande halt. Jättehalt. Han stöder inte alls på höger bakben. Buhu. 

Man får ta i benet och dra i det och vrida det och pilla mellan tårna på tassen. Katten bara spinner och verkar tycka det är toppen. Ingen av amatörveterinärerna här i huset begriper vad detta kan handla om. 

Om han inte går på sin tass i morgon får vi nog blanda in proffsen. 

Take a walk

Det hände sig idag att vi tog en promenad. En tiokilometerspromenad. Med stormkökskaffe. Bra grej.

 

Ibland gick vi på grusväg, ibland i kohage, ibland över gärdesgårdar. Fint var det hela vägen. 

Fick bara lite skavsår. 

Ett steg närmare

Storasyster klarade teoriprovet till sitt körkort idag! Nu ska hon bara lära sig parkera och klara en uppkörning, så tror jag inte hon sätter sig på moppen fler gånger. 

Vi hade skålat i nåt bubbligt om vi bara orkat. Herregud, det är skönt med fredag. 

Ett och annat

För oss som efter stormen Alfrida först inte kom ut från gården för alla kullvälta träd och sen var strömlösa i fyra dygn så kändes stormen Aila som en västanfläkt. En stilla susning. Det var den ju inte, men på Fridhem har vi haft noll strömavbrott och jag jag inte sett ett enda vindfälle trots 6km skogspromenad på eftermiddagen. Skönt. Jag är inte direkt sugen på fler Alfridor. 

Studentskriverskan kom ut från sitt första prov, lättad och ganska trött i mössan. Nu laddar vi om för matte på tisdag. För att tänka på nåt annat en stund satte hon sig i bilen och körde ner till sjön, och Lillebror följde med som passagerare. Det känns inte HELT naturligt det där, att båda fridhemsbarnen bara sådär tar bilen och åker? 

Katten Jack har ett varigt sår på nosen och är jättehalt på höger bakben. Slagsmål? Otur? Bett? Ingen vet. Han avskyr när jag pillar på nosen för att få bort gegga från såret och vänder sig demonstrativt mot väggen för att ignorera mig. Lille vän. 

Själv har jag - äntligen - klippt mej och är glad och nöjd med det ser exakt ut som jag gjort de senaste många åren. Dags att fundera ut en ny frisyr? Färg? Nånting? 

Redo? Redo.

Vi är väl så förberedda vi kan vara på storm här i huset? Ved har vi ju, och de flesta utemöblerna har fått komma in i ladorna. Grythyttanmöblerna får stå kvar, om de börjar blåsa runt har vi större problem än flygande möbler. Tunga typer, om man säjer. 

Studentskriverskan sover hemma, vi tror väl att vägarna ska vara farbara imorron så hon kommer till skolan. Nerfallna träd visade sig vara godtagbar ursäkt för att komma lite sent, så vi chansar. 

Och så har vi firat M’s födelsedag med croissantfrukost och lasagnemiddag. Är mycket nöjd med min present till honom: el och armaturer till hans dykförråd. Elektrikern var här i smyg och kollade läget igår eftermiddag, och kommer och drar elen inom kort. Såvida han inte ska reparera stormskador i många veckor. Vi får väl se. 

Som om det inte var nog med vanlig nervositet inför provet?

Åkej. 

Idag var det tisdag. 

Sen blir det onsdag. 

På torsdag händer följande 2 saker:

 - Storasyster skriver sitt första studentprov, dvs ett nationellt prov där man måste vara på plats 08.30 annars får man inte skriva det. Obligatoriskt för att få sin studentexamen. Nästa chans: april 2021. 

- Höstens första storm kommer in, det utlovas upp till 30m/s i byarna. Vi minns alla Alfrida, när träden låg som plockepinn över vägarna och ingen på ön infann sig i förväntad tid någonstans. Vägarna var röjda nån gång framåt eftermiddagen. 

Ser ni farhågan som uppstår i kombinationen av de två? 

Ska man låta henne sova på hotell i stan natten till torsdag? 

Tänk att vi fick dom allra bästa?

Var - faktiskt - på väg att lägga oss tidigt här i huset, när vi fastnade i rolig diskussion om skolan, kursval, schemaläggning, religionsprov, fysikens grunder, hur man antecknar på olika sätt med olika lärare, digerdöden och judendomens olika inriktningar. Och en massa annat. 

Alltså. Dessa kloka, roliga, vetgiriga fantastiska ungdomar som kan så mycket mer än sina föräldrar om så mycket. Är så stolt att jag nästan spricker. 

Kul utflykt, hur som helst.

Lät mig övertalas att åka till Eckerö på ridning ikväll, fick en miniliten islandshäst vid namn Glimrir. Tror jag det var. Lustig känsla att få böja mig neråt för att sätta bettet i munnen. Kom sen helt bra överens i skogen, mysigt. Rysligt gullig häst. 

Måste fundera på om jag är redo att påbörja ny ridfas i livet, tror egentligen inte det? Inte än. Inte redan. 

Så gjorde jag också, minns jag

Hon kör upp och ner längs sjövägen, provar sin bil lite sådär. 

Som en lottovinst

Föräldramöte i gymnasiet idag, för årskurs 1. Jag var ju där när Storasyster började ettan också men gick så gärna igen. Pandemianpassad presentation från rektorn, mer klasspecifik information från grupphandledare och studiehandledare. Och rundvandring. Älskar rundvandring. 

Jag slås - igen - av hur himla fin skolan är. Välhållen, ren, pyntad med gammalt och nytt. Alla dörrar inne i skolan är olåsta, det har aldrig förekommit en stöld. Den gamla akademiska byggnaden är snyggt ihopbyggd med nyare delar och jag är så oändligt glad att båda barnen får gå i en skola som är så trivsam. 

Lyxigt, är det. 

Röd och blank, dessutom

Storasyster gillar inte höstrusket som råder och valde att låta moppen stå idag. Hennes tider passade med mina, så hon åkte med mej i stället. 

...och som privatchaufför valde jag då att låta Clion stå och skjutsade fröken i hennes egen bil. Himla mycket roligare, och himla fin bil hon har! 

Vem hade trott det?

Hästterapin fortsätter med röjning av stall och sadelkammare. Det visar sig att jag kan vara rysligt effektiv när det gäller att sortera och slänga - vem hade trott det när man tittar in i mina lador? 

Minns tillbaka på när Lillebror och jag målade bommar till ridbanan. En evighet sen, och alldeles nyss? 

Debriefing

Har haft minnesstund över hästingarna idag. Eller en stunds arbetsläger. Eller umgänge på stallbacken. Kalla det vad vi vill men på nåt sätt blev det mer trevligt än sorgligt, trots allt. 

Fabberyttarna och hästägarna hjälptes åt att ta ner stängsel och stolpar, plocka lite i stallet, rengöra och smörja in sadlar och träns och vad vi nu gjorde. Pratade massor. Fikade. Mindes. Tittade framåt. Konstaterade att hagen såg helt annorlunda ut utan stängsel och att gräset hunnit växa på två veckor. Att mina nya stallskor funkar även till annat och att vi hunnit med mycket trevligheter under alla dessa år. Och att vi hittar nya former. Som att röja tillsammans. 

På tisdag tar vi oss an sadelkammarn. Det blir bra. 

Som att landa mjukt

Gänget från förra jobbet, vi brukar ju ses på en After Work nån gång ibland. Ofta inbokat veckor i förväg för att få ihop alla. Nu ville vi plötsligt ses med kort varsel, och alla kunde inte men tre av oss samlades hemma i gt-huset så här medan det fortfarande är lite sommar. 

Alltså det här sköna gänget. Så mycket vi varit med om? Blod, svett och tårar, på riktigt. Och gapskratt och high five och fasen vad bra vi är när vi får vara vårt bästa. 

God mat och dryck (och foccacia!) är också bra erfarenheter att samlas kring, tänker jag. Någon hotade med träningspass också, det ska vi väl klara om vi kunde allt det andra 

Det känns som fredag

På Fridhem har ikväll serverats pizza och vin. 

Det råder därmed viss besvikelse över att det tydligen ändå inte är fredag? 

Annan ny vana?

M var på Gubbgympa ikväll. På riktigt så heter gruppen så. Rörlighet och styrka för män inte-längre-i-tjugoårsåldern. Hur bra som helst, tydligen. Finns tydligen lite att jobba på, framför allt vad gäller just rörlighet. 

Kul ju. 

Har tyvärr ingen illustrerande bild, så vi får nöja oss med kvällens himmel över Fridhem. 

Ny vana?

En sorglig grej med att hästingarna är borta (förutom att hästingarna är borta) är ju att hästgrannen och jag hade så himla trevligt medan vi ridit och pysslat i stallet och det vill vi ju inte att ska ta slut? Hon är himla organiserad till vardags och springer och har sig - which I refuse - men vi kom på att vi kan gå ut och gå? 

Sagt och gjort. 

6 km idag. Genom skog och kohagar och stundtals nästan vilse, men solen strålade och trevligt hade vi. 

Hector var också mycket nöjd med tilltaget.