Helgen som gått

...eller "Anna Karin och Fridhemsfrun på äventyr".

Varning för långt inlägg av måttligt intresse för andra än möjligen mammor och hundutställningsintresserade.

Fredag kväll: Hittade Farstafasters mysiga lägenhet efter bara lite vimsande, det krävde betydligt större orienteringsinsats att hitta en öppen vasomhelstbutik där vi kunde köpa frukost. Lärdom: Farsta är inte kvällsöppet. Fick hjälp att hitta en Statoilmack i Farsta Strand till sist och köpte både frukost och chips&dip av ren lättnad. Delade en flaska rött vid fasters köksbord och löste de flesta av världsproblemen. Skön flashback från många långa sena nätter vid ett grönt köksbord i Örebro, svårt att förstå att femton år och tre barn har hänt sen dess. Största skillnaden: den här gången var det jag och inte Anna Karin som fick gå ut och kvällskissa hund i blåsiga minusgrader.

Lördag förmiddag: Vimsade precis ingenting för att hitta till Älvsjömässan, och den löjligt långa kön in till veterinärbesiktningen gick faktist jättesnabbt. Skönt. För vädret var mycket omysigt med snöfall i sidled.

Herr Hector Hund hade en mycket stressig förmiddag, det var väldigt många hundar han gärna hade hälsat på. Roligast av allt var förstås brorsan, Götängens Little Houston som också skulle göra utställningsdebut. Väldigt söt och väldigt charmig och väldigt liten brorsa, plötsligt såg Hector ut som en bamsehund.

Över huvud taget ser dansksvenskarna väldigt olika ut, stora hundar och små hundar och uppnäsor och korta näsor och ringlande svansar och stubbsvansar och alla tänkbara färger. Roligt med en ras där man faktiskt ser skillnad på hundarna, tänker jag. Och tänkte att det kan gå hur som helst. Och tänkte att jag var mycket lycklig över att rutinerade Anna Karin gått med på att visa Hector i ringen så att jag slapp bli ett nervöst vrak.

Själva utställandet lärde mej att om vi ska ägna oss åt en utställningskarriär bör vi träna på att:
- gå samtidigt som utställningskopplet är på
- stå stilla
samt komma ihåg att ta vatten med till hunden för man kan inte leva på Frolic allena. Att försöka klia bort halsbandet när man ska visa upp sej och att försöka smita till en närstående vattenskål imponerar kanske inte på domarn jättemycket. Men nånstans lyckades hon visst se hur han såg ut i alla fall, för omdömet blev ju jättebra. Snygg, snygg hund. Såklart. Å andra sidan skulle jag tycka han var snyggast om han hade tre öron också. Jaja.

Lördag eftermiddag: När inte ens Hector orkade bry sej om hundar längre hann vi med ett kort besök i Södertälje och Designhörnan, hämtade stringhyllorna jag bokat sen lång tid tillbaka och impulsshoppade en lampa. Och fikade på Kringlan och såg inte en enda människa jag kände igen. Som om det var jättemånga år sen jag flyttade från stan?

Lördag kväll/natt: Där nånstans hade snövädret blivit tämligen otrevligt och vi fick veta att både Eckerölinjen och Rosella ställt in sina turer under dagen. Jamenjaha, kommer vi ens hem?? Köra till Kapellskär i snöstormen och riskera att behöva åka tillbaka (uslet alternativ)? Eller återvända till trygg lägenhet i Farsta, men då inte komma hem förrän sent söndag kväll (inte heller nåt vidare bra alternativ)? Vi chansade, åkte till Kapellskär i 60 km/h, fasade över vindbyarna och fick köra ombord. Laddade för mycket guppig överfart, fick veta att vi skulle avgå en timme senare än planerat och anlända Mariehamn nån gång strax före 02 på natten. Anna Karin, den kloka och handlingskraftiga människan, bokade oss en hytt och räddade därmed både livet och söndagen. GOSH så skönt att ligga under ett gossigt täcke och halvsova i tre timmars rullagunga i stället för att sitta i cafeterian och titta på sjösjuka medpassagerare.

Söndag: Har. Sovit. Länge. Den mycket stilige hunden har faktiskt sovit det mesta av dagen, fullständigt slut som hund. Själv har jag ännu inte varit utanför dörren utan ägnat mej åt att skruva upp stringhyllor, impulsshoppade lampor och blandade IKEA-inköp.

Och skryta över snygghunden. 



Suddig zoom på kullbrorsorna på utställningspremiär.



Stringhyllor. Äntligen stringhyllor. Och taklampa. Jeee.