6 dagar kvar, and counting

Tror inte att jag nånsin, i hela livet, längtat efter semester som nu. Demotiverande som tusan att kidsen sover som små stockar när vi går till jobbet, och ser lata och glada ut när vi kommer hem.

Fördel: Det funkar bra att dirigera matlagning från soffan, de sommarlovslata verkar nästan glada för att få nåt vettigt att göra. Eller så är dom bara väldigt hungriga.

Borde packa upp?

Näe, ingen brådska.

Doggybag?

+/-

Dagens bästa: Säsongsfinalen av Game of Thrones. Hujedamej, så bra. 

Dagens tråkigaste: Det finns inga fler avsnitt av Game of Thrones. Buhu. 

En sån där väldigt slöslapp dag på Fridhem

Idag kom vi inte ens ut ur huset, tänkte jag säja, men det gjorde vi ju visst det. Lillebror, hunden och jag gick lite vilse i vår hemmaskog, det var ju ett riktigt uppfriskande äventyr. Lätt hänt att gå i cirklar, och bra att göra det i väldigt liten skog om man nu ska göra det.

Men SEN gjorde vi icke ett smack.

Och det var riktigt skönt.

Ledighetskommittén rapporterar:

Så himla skön dag. Har ätit alla måltider ute på altanen, gått långpromenad med hela familjen, klappat hästar, bjudit spontanbesök på vin, barnen har badat.

Och bäst av allt: i morgon är också en ledig dag!

Tårta och sånt

Och ja, bilden är från igår, men man behöver inte va så snabb så här på sommaren, väl?

Massa massa massa bilder från resan

Jo alltså M inventerade kameran och då kommer det annat än suddiga mobilbilder serni.

Park nr 1, strax utanför Zakopane. Hur ska vi gå nudå?

Piff o Puff vilar lite

Alla vilar lite

Och sen gick det väldigt mycket uppåt

Länge

Till ett vattenfall. Nästan utan vatten.

Lite regnigt var det allt

Ute ur parken, träff med hundförarna som promenerat utanför

Dag två måste vi prova höghöjdsbanan mittemot hotellet. Såg rysligt spännande ut.

Väntar på sin tur

Ganska spännande, faktiskt.

Titta där är vårt hotell, ju. 

Först en instruktion hur man hanterar karbinhakarna

Sen upp i luften. 

På olika sätt

Fotograferna får nästan nackspärr

In bland träden

Ganska trassligt, ibland

Petra och Märta

På eftermiddan försökte vi hitta en vandring där hundarna fick vara med, dvs utanför en nationalpark. Vi hittade en skog och en stig, men troligen inte den som hotellvärdinnan försökt leda oss till. Det var vackert, men tämligen blött.

Fint ljus i skogen

och grüne löwen, som Eine sa. 

Dag tre siktade vi på Morski Oki, fjällsjön som rekommenderas i alla turistbroschyrerna.

Vi listade snabbt ut att rätt många läst samma broschyrer

Uppförsbacke. Först genom skog. 

Fuskisarna kunde åka remmarlag. Det gjorde inte vi. Inte uppåt, i alla fall. 

Här var det mera vatten i vattenfallen. 

I serpentinkrokarna kunde man ta stenvägen mellan kurvorna. Fint. 

När vi väl kom fram till sjön så regnade det så mycket att kameran åkte ner i ryggsäcken. Vi skippade också att gå runt den, som vi tänkt, utan vände neråt i stället.

Och så snart vi vänt slutade det regna

Då tog vi fuskvägen vi också. 

Dag fyra vaknade vi till finaste vädret vi sett. Utsikten från hotellbalkongen var fantastisk när vi såg Tatrabergen:

Vi hade bestämt oss för att åka över till Slovakien för att kunna gå tillsammans allihopa. Där var det väldigt fint markerade vandringsstigar, minsann.

Som en muminhatt, nästan. 

Utsikten var fin innan vi ens kommit upp på berget. 

Ojdå. 

Högt, högt där uppe såg vi att det gick människor. Dit gick inte vi. 

Här hittade vi lunch. Gott. 

Några vilade lite. 

Vi gick runt fen sjöar. Betydligt mindre folk här än vid Morski Oki. 

Och så himla vackert. 

Ganska glada för kängorna var vi också. 

Nere vid den sjön var vi ju nyss?

Nu närmar vi oss toppen, vändpunkten på vandringen

700 meter över parkeringen var vi som högst. 1721 m ö h. 

Och vandringen nerför var inte lättare, egentligen. 

Men lika vacker. 

Serpentiner. 

Paus. 

Den här är trött i fötterna. 

Nere i skogen igen. 

Panorama

Ser ni hur fint vi hade det? Jättefint. Rekommenderar Tatra för vandring, framför allt Slovakien, faktiskt.