Läget? Jättebra.

Hej från Polen! 

När fyra familjer träffas en gång om året, och då på nåt knasigt ställe, då hinns det inte riktigt bloggas. Det förstår ni väl, visst? 

Anyway. Våra fördomar om dåliga polska vägar kom fullständigt på skam, finfina motorvägar och ingen trafik var facit från söndagens förflyttning. Anlände hotellet 10 timmar efter färjans ankomst till Gdynia och då gjorde vi det här (efter att ha kramat de nyanslutna vännerna):

Sen åt vi middag och sen sov vi (ganska) gott och sen förberedde vi oss för besök på turistinfo plus vandring. Då såg tjejligan ut så här:

Vi vållades tämligen stort huvudbry av följande:

- alla de finaste och skojaste vandringslederna ligger i nationalparker

- i nationalparkerna får inga hundar komma in

Detta hade vi alla lyckats missa i allt googlande innan resan. Äsch, liksom. 

Nå. Lunch behöver man ändå, och det åt vi i Zakopane. Såhär:

Till sist beslutades att Petra och jag, tillsammans med fyrfotingarna Hector och Märta, tog en promenad utanför parkgränsen med utsikt över Zakopane, medan övriga gick in i parken och letade vattenfall. Där det finns vattenfall är det backigt. Dom är trötta i benen nu, säjer dom. 

Efter god middag på hotellet har vi fått goda råd - och en vandringsplan - av hotellvärdinnan. På knagglig tyska från alla håll har vi nu en hund- och väderanpassad vandringsplan för resten av veckan. Imorron blir det närområdet, stalaktitjakt. På onsdag blir det sjöar. På torsdag blir det Slovakien, för där får man  ha hundar i nationalparkerna. "Men maten är inte så god", säjer värdinnan. 

Gästvänliga är dom, polackerna. Åtminstone på det här hotellet.