Nu äre gjort.
Infann oss på veterinärkliniken strax efter åtta i morse, somliga intet ont anande. Fyra timmar senare såg somliga ut så här:
Lite pip och lite ynk är det allt. Ganska skönt att vila i famnen en stund.
Svårast är att navigera. Överallt där man brukar gå tar det liksom stopp, mellan köksstolarna är värst.
Sista bilden med kulorna i behåll, efter att dom lurat i mej en lugnande spruta. Blev lite trött där på det kalla klinikgolvet:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar