Vilken fantastisk skara sköna människor de är.
Vi har spenderat oändligt långa många timmar ihop på Rosella, hängt i simhallar i förorter vi inte visste fanns, letat adresser som Gud glömde för att hinna till tävlingsstarter, streckat våra simmares namn i oräkneliga heatlistor. Vi har sålt ullkläder och julgodis ihop, kört varandras barn hitådit och tillbaka igen, samlat kilovis med kvarglömda kläder fenor väskor och återbördat till unga ägare. Tagit tusentals tider, granskat vändningar, tryckt på backupknappar på oräkneliga månadstävlingar. Vi har hängt tusen timmar i Mariebads soffor och väntat på att våra barn ska kravla ut ur duschen. Vi har suttit på läktarens blå plaststolar och tittat på miljoner 25or osannolika övningar tills våra rumpor domnat.
Vi har pratat skrattat gråtit gäspat ihop. Vi har blivit kära vänner. Att gå in på badet har blivit som att svänga in på stamhaket, kvarterskrogen, där finns alltid nån att prata med en stund.
Är så oändligt glad att mina barn har en idrott de mår bra av, och för alla jag lärt känna genom den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar