Efter de första dagarnas dagliga avstämningar där i september har våra kontakter stabiliserats på sisådär ett samtal i veckan. Plus nästan dagliga små snapchatbilder, bara för att. På fridhemsdjuren när de är ovanligt söta, eller när några praktiska frågor kan lösas på en gång. Eller när jag rapporterar att jag hittat något kvarlämnat jag kan använda i hennes garderob (imorgon tar jag nog din elefanttröja förresten, glömde säja det).
Saknar henne massor. Och gläds oerhört åt hennes äventyr och åt att hon får göra saker hon gillar. Som att öva in ett luciaframträdande som ska ske på skolan, och på luciakvällen i Visingsö kyrka, till exempel. Jag kommer att önska att jag kunde vara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar