söndag 14 september 2014

Svårslaget

Alltså, denna dagen. Bara hör på det här:

Vaknade utvilade på bastuloftet, hela familjen, hund och allt. Alltså detta fantastiska lilla hus där vi sover så gott, vår tillflyktsort när vi vill låtsas att det fortfarande är sommar. Hur lyxigt är det inte, vi tar gosedjuren med oss och går 30 meter så är vi i sommarstugan?

Sen åkte M för att handla och fylla gas inför morgondagens dykning, och jag tvättade fönster. Jo, faktiskt. Tänker att om Farmorn och Farfarn, som kommer hit om några dagar (jaaa!) får syn på dessa fönsters sorgliga skick så kommer de att klättra runt på stegarna och tvätta dem åt oss innan de kan somna, trots höftledsproteser och förvärkta händer. Så kan vi inte ha det. Bra med besök ibland.

På eftermiddagen bjöds det till den årliga fiskfesten för byssborna. Sune och Uno och gänget hade igen fiskat fisk och rökt fisk och lagat sallad och ställt fram bord och bänkar till drygt hundra personer, så att vi som bor i byn kunde sitta i solen och prata och skratta och umgås som om det vore en byalagsfest för 70 år sen. Alla som kunde var där. Så otidsenligt, och så alldeles underbart gemytligt och bra på alla sätt. Hoppas hoppas att gubbarna hänger i några år till med den här traditionen.

Sen blev det ridsöndag och Anne och jag och Fiona och Fabbe galopperade på ridbanan och tog en långrunda i skogen, kände oss som "nybyggarna" ungefär, där vi red på knappt synliga skogsvägar. I t-shirt, i denna osannolika septembersommar. Så. Himla. Roligt. Gillar rida i skogen.

Och som om inte allt detta vore nog så avslutade vi dagen med en jägarsmörgås, med kantarellerna från igår. Behöver inte säja mer om det, väl? Nä, tänkte det.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar