Apportering handlar om att hund skall bära föremål i munnen och återbörda det till människa. Åtminstone första delen av det där (bära föremål) borde vara lätt, right?
Så här dådå: Herr Hector Hund, ni vet han som ätit upp okänt antal skor, handskar, otvättade underkläder, tomma toapappersrullar, kattskit, väskor, nämn vad som helst och han har haft sönder en sån, han bara vägrar ta tag i nånting när jag försöker få honom till det. Han vill knappt ens nosa på alla skojsiga saker jag lockar honom med. Maria, synnerligen kompetent kursledare, försökte med pipleksaker, pälskragar, apportbockar, bollar... jo, bollen sprang han åtminstone efter en liten bit. Men inte ta tag i den, inte ens nära. I ren desperation tog hon fram ett torkat lammöra, och det bet han gärna i. Svårigheten där var naturligtvis att få honom att släppa, men det kändes som ett framsteg i alla fall.
Ja. Det var kursen det.
Sen kom vi hem och Lillebror tog fram en leksak och hunden viftade på svansen, högg tag i leksaken och lät sig bäras runt i tänderna.
 |
| Kamp-kompisar |
Kanske Lillebror ska ta med hunden till kursen nästa tisdag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar