Är fortfarande mätt, faktiskt

Anna Karin och jag hade pratat om att vi borde äta skaldjursplatån på Brasseriet. ”Alla andra” har ju gjort det, och våra familjer är värdelösa skaldjurssällskap. 

Plötsligt hände det, och medan fridhemsbarnen simtränade glufsade vi räkor och kräftor och hummer och musslor och... Sen hämtade jag ungarna och körde hem. Vem hade trott att det var så enkelt? Och så GOTT. 

En sån där riktig bloggerska hade såklart tagit en bild av härligheten, men det kan man väl inte begära av en hungrig simmarmorsa?