Jag, en ledsagare

Hästägargrannen hade en ”liten” samling hemma hos sig ikväll. 50 elever, föräldrar, syskon och andra bekanta bjöds på korv, ridning och samvaro. Sådär helt vanligt, om våren, när man är lärare. Tydligen. 

Fabberyttarna var därmed inbjudna för att ledsaga unga ryttare runtruntiringen så länge de ville (de = hästarna visade det sig, fjärdeklassare tröttar man inte ut i första taget). Det var roligt! Snälla hästar, och skojiga barn som glatt peppade varann till att våga prova rida stora Fabbe.