Min världens-bästa-ever-kollega från längesen hade hittat en bild på när vi hälsade på dem i Göteborg. Tio år sen eller så? Tolv?
Fumlade lite på knapparna när jag tittade på bilden, och plötsligt hade jag (tydligen) ringt upp henne. En timme senare hade vi avhandlat
- karriärval och dess höjdpunkter (och bottennapp)
- barnens val och utveckling de senaste tio åren (ganska lång punkt)
- samma barns aktuella framtidsplaner
- handboll och simning
- för- och nackdelar med global pandemi
- gemensamma bekanta och släktingar (missade dock ett hundratal, finns mer att hämta upp där)
- glädjen och oron i nya körkort
- samt ett stort antal blandade ämnen däremellan
Härliga kloka underbara Ulrica, som jag saknat dej genom åren. Tack för bilden. Och vad bra att jag fipplade med telefonen. Made my day!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar