Nio unga damer kom rusande mot oss när vi kom med dagens hög av aspsly till hagen. Nio? Vänta, det ska vara tio?
Då hörs ett panikslaget bräkande från den tionde, ljudet av en get som inser att kompisarna inte längre är bredvid. Bräkandet fortsätter och kommer inte närmare. Snarare längre upp mot huset. Där inte hagen är.
En get på fel sida stängslet, helt klart.
Vi kommer till undsättning och ser att det är Bubla. Bra, hon är tamast av dem alla. Hon bräker närmast lättat och springer mot oss. Bara att öppna grinden och släppa in henne. Eller snarare putta henne genom grinden, själva grindpassagen verkar hon inte gilla. Men låter sig puttas, försöker inte komma undan.
Stannar förhoppningsfullt hos oss vid grinden, verkar ha glömt att hon sökte kompisarna. Vid grinden brukar man få havre och Bubla gillar havre. Jättemycket. Vi börjar gå mot högen av asp och getter, och hon minns att det är hon som bestämmer och bör få mest asp. Hon springer rätt in i högen och puttar undan de som är ivägen. Bräker förnärmat. Hon låter mycket, Bubla.
(Nej, det är inte Bubla på bilden, det är Karoliina. Bubla hade inte tid.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar