Det här är ingen recension av Uppsala eller banker överlag eller så, men helt ärligt: Swedbank har nog inte precis värvat två nya kunder i ungdomarne på bilden.
Så här: fridhemsbarnen har haft varsitt fondsparande i Swedbank sedan de var pyttisar. När vi flyttade till Åland fortsatte sparandet i lokal bank, och Swedbankkontona bara liksom låg kvar där och skvalpade. M har tittat till dem ibland då han med ojämna mellanrum loggat in på Swedbank, men sen de ”små” fyllde 18 har han inte behörighet att se barnens business. Således skulle de behöva gå in på ett Swedbankkontor och legitimera sig vid nåt tillfälle. Borde ju vara lätt, eller hur? Och snabbt gjort?
Nä.
Vi började med att stå i kö i bankkontorets entré i en kvart för att komma fram till en dam som till sist, efter att vi förklarat vårt ärende, lät oss gå fram till en disk där vi ödmjukast fick ta emot en kölapp. Kölappsutdelningen administrerades av ytterligare två damer, för säkerhets skull. Med beskedet att kötiden var minst en timme gick vi tvärs över gatan för att äta lunch så länge.
Väl tillbaka väntade vi ytterligare tjugo minuter på vår tur. En mycket servicevänlig Sonja gjorde sitt allra bästa för att hjälpa oss, och med hjälp av en kollega lyckades hon trassla de båda bankkunderna genom alla blanketter på sisådär en timme.
På riktigt? Tvåochenhalv timme för att gå från passiv kund till internetbankkund för att man fyllt 18?
Inte ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar