Så som i himmelen gav sin sista föreställning på Alandica ikväll och vi var där tillsammans med hästgrannarna. Den tredje av bokcirkeldamerna hade en av de bärande rollerna och herregud så bra det var.
Gabriellas sång:
Fest där man gärna varit med:
Förundras och imponeras över vilka förmågor vi har på den här ön. Och lovar mig själv (igen) att bara GÅ när det erbjuds underhållning av den här kalibern på hemmaplan. Det finns liksom ingen anledning att sitta hemma.
Bonus: Herr Hector Hund var ensam hemma hela kvällen och huset och alla skorna var hela. Också imponerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar