Nu är dom borta. Båda var gamla och en blev akut sjuk, och vi visste att den här dagen kommer men fy vad oförberedd man är när den gör det?
Vila i Frid, Fabbe och Fiona. Eller nä, spring som tokar på gröna ängar. Det finns säkert stubbar att gnaga på där också, Fabbe, och ingen ransonering alls av Fionas mat. Vi andra vänjer oss nog. Sen, om ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar