Tiden som stannade men gick ändå

Lustigt det där med skolan. Jag känner fortfarande av en känsla av overklighet, av att inte riktigt förstå, när jag kommer in där.

Det är samma skola som jag gick i för 30 år sedan. Den var mindre då, men många av tegelväggarna är desamma men ned ny fin färg, golvet är lika kallt, Lillebrors klassrum var mitt klassrum i ... eh, kanske i första klass? Eller var det nån annan? Storasysters korridor är ny, den fanns inte då. Och inte det fina biblioteket. Men gymnastiksalen jag hoppade i finns kvar, även om den för några månader sedan slutade användas som gymnastiksal. Jag gick i femman när den nya matsalen togs i bruk, den som  nu blivit för liten. Man går fortfarande över scenen för att komma dit, scenen där jag spelade i julfesternas teaterpjäser. "Köpa grisen i säcken", var det i tvåan. Jag var rövare, Jocke var min kumpan. Nej, Jocke var ju prinsen i säcken.

Det är tystare i klassen nu, mer arbetsro. Mindre klasser, hör och häpna. Jag är glad att barnen går i just den skolan. Inte för att jag gått där, utan för att det är en skola med kloka ambitioner och fantastisk personal.

Men det är en bonus att få komma på besök och förundras. Och undra över vilket klassrum som var mitt.