Dagens självövervinnelse

Dagens skogspromenad var inte bara en härlig höstpromenad i oförskämt bra väder, det var också ett steg i Lillebrors hemmasnickrade myrterapi.

Lillebror gillar inte myror. Alls. Till den grad att han undviker skogar, grusvägar, öar, alla tänkbara ställen där det kan tänkas finnas myror. Hyfsat opraktiskt i en friluftsälskande familj med hund, ju. Killen är smart, och han vet mycket väl att det inte finns några sakliga skäl till rädslan. Myror är inte farliga. Han vet ju det.

Vi kom överens om en tur i skogen, mest på vägar. En liten bit var vi tvungna att gå i oröjd terräng, och just där gick vi förstås nästan rakt in i en stor myrstack - panikattack, andnöd och detvarvälsjälvatusan så dumt med en myrstack just där?!

Jag är så galet stolt över hur han övervann sig själv under resten av promenaden. Steg för steg tittade vi på myror, turades om att sätta fingret på vägen och se vad myrorna skulle göra, gå nära myrstackar, till och med peta försiktigt med en pinne i myrstacken. Vi såg och kände båda två hur han blev lugnare, slutade titta framför fötterna hela tiden, slappnade av.

Min kloka, modiga unge. Vad bra du var idag. Igen.