Snart blir det nog bättre. Tror jag.

Dagarna nu. Går in i varandra, kan knappt skilja dem åt. Längtar ledigt, längtar tills jobbet är lite tråkigt igen och inte nyligen produktionssatt så att vaksamheten får vila lite. 

Skrivbordsgrannen sa, apropå vårtrötthet, att "barnen ser ut som om vi nyss grävt upp dem ur jorden, bleka och hålögda", och det känns just precis så. Borde klippa mej, har inte hunnit. Inte orkat planera för något som inte kan motiveras ifall det kör ihop sej på jobbet. Längtar tills vi kan planera en arbetsdag och tro på att planen håller. 

Googlade flygresor innan jag gick hem idag. Dubrovnik, hur låter det? Rom? Barcelona? Bort.