Min femtioårsdag.
Alltså jag minns ju när min mormor hade femtioårskalas, då var jag... fyra? Själv har jag ju knappt fattat att mina barn är äldre än fyra. Typ.
Aja.
Dagen har i alla fall varit både oerhört stillsam och ganska händelserik. Coronatiderna bjuder ju inte precis till folksamlingar, så vi skjuter med gott samvete fram allt kalasande till senare i sommar, så alla kan vara utomhus. Jag har fått långfrukost med världens bästa familj, fina presenter, vackra blommor, kärt överraskningsbesök och skönsång över telefon. Och god middag, och jag har skålat i cava med min mamma.
Fylla femti var ju en baggis. Jag skulle lätt kunna göra det i morgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar