Jomenvisst kom vi iväg på vår promenad till sist. Först uppför en backe, sen över en kyrkogård.
En väldigt gullig kyrkogård.
Sen över stora fårbeten, och vi undrade lite vad som var så fantastiskt med den här rundan. Alltså det var väldigt fina fårbeten, men ändå.
Sen fattade vi.
Alltså. Så mäktigt.
Så vindpinat landskap, så mäktiga klippor. Vi hade ändå fantastiskt väder, även idag.
Rundan avslutades, som visst alla rundor i det här landet, på en pub.
Därefter buss tillbaka till Brighton och en stunds kollaps i lägenheten.
Och sen hade vi faktiskt kommit fram till sista timmen med Storasyster för den här gången. Vi som ska flyga ska upp okristligt tidigt i morgon bitti, så hon åker hem till sig ikväll.
Men vi tog en tur till bland smala gränder och Brighton seafront.
Tack för den här gången, älskade onge, älskade familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar