We've got plans

Så här en pytteliten bit en på 2014 har vi hämtat ut årets fotokalendrar från tryckeriet. Det var trevligt. Det är alltid ett fasligt sjå att välja ut bilder (i år mest för att vi fotat så lite) och när man ser den färdiga kalendern blev den så himla fin. 

Fyllde genast i januaris bokningar i vår planeringskalender. 

Man anar vem som har mest att göra i familjen. Det står "sim" överallt i andra kolumnen från vänster. 

Meddelande till släkten: Övriga kalendrar postas inom de närmaste dagarna.

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

Mäh?

Näe?

PASS.

Asså. Jag kan inte hålla reda på musiker och texter, samma afasi gäller för författare. Jag kan inte ens komma på namnen på några? Han Kallentoft är ju trevlig att titta på men med tanke på vilka splattiga mord han skriver ihop bör man nog inte vara ensam med honom. Och Guillou är ju på TV varenda dag just nu, men neeeejjj ju.

Min man har gjort 1 fotobok i 1 exemplar, gills han som författare då? Boken innehöll ca 10 ord också. Som kanske jag skrev, när jag tänker efter. Bilderna är jättejättefina.Jag bestämmer att det gills som författare och väljer honom.

Så. Klart. Nästa.

(Det här inlägget är en del av Lisas lista, som jag hakade på. En rubrik för varje dag i januari.)

Jorå, det gick

Överlevde första dagen där ute i verkligheten. Nätt och jämnt.

Storasyster rivstartade med skola, trombonlektion och simning. Och studsade runt på kvällen, som alltid. Hennes kvällsboost krävs det mer för att ta kål på.

De vuxna i familjen har nu suttit i soffan en timme och mumlat om att vi borde gå och lägga oss. MEN GÅ DÅ.

Vi hade lite netflixande att titta på först bara. Och en (tre) avocadomacka att äta upp.

Men snart.

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

Egentligen skrivs väl de flesta inläggen på telefonen, var jag nu råkar vara; väntandes på ett barn eller en hund eller en ledig toa. Men om de ska bestå av fler än fyra rader text så vill jag gärna ha ett tangentbord ty tålamodet med små knappar är kort. Då går jag till kontoret.

Vårt hus består av 130 kvadratmetrar som gills som bostadsyta, och dessa inrymmer massor av fönster, spisar, dörröppningar och snedtak. Precis där trappan kommer upp, innan man svänger runt murstocken och ser ljuset från västerfönstret mot havet, finns ett litet utrymme som är trångt, mörkt och på det hela taget rätt onödigt. Minns inte hur det kom sig att det blev en utmärkt liten kontorsvrå av det, men nånstans på vägen hamnade M:s gamla skrivbord där under snedtaket.

Komplett med pappershögar och sladdar ingen minns användningen för. Ofta ligger en katt, den grå, ovanpå alltihop. 

För fyra år sen, när vi stod på kallvinden och kliade oss i huvet och undrade var i hela världen vi skulle kunna ha en vettig trappa, kunde vi inte fantisera om att tre sovrum, badrum, tv-rum och kontor skulle få plats här uppe. Bra blev det.

(Det här inlägget är en del av Lisas lista, som jag hakade på. En rubrik för varje dag i januari.)

Och vad ska jag ha pååå mej?

Underställslooken a la skidsemester funkar inte så bra på kontoret, I guess?

Och nu då?

Å herregud.

Hur i hela världen ska vi komma upp till skola och jobb i morgon, fyra timmar tidigare än vi börjat de senaste dagarna?

Jag tror inte vi någonsin varit så här lata, med noll nytta gjord på minst en vecka. Och YES vad skönt och välbehövligt och efterlängtat det varit.

Klockan härmed ställd på 06.45. Buh.

Pyjamasklädd pojke med padda och hund får illustrera jullovstempot. Bilden togs vid 13-tiden idag. 

6. Hepp! Dagens boktips.

I min självbild ingår att jag alltid har en spännande bok på gång, och ett par andra som bara väntar. Verkligheten är onekligen lite annorlunda. Väldigt lite bara-vara-tid och den som finns försvinner ofta i telefon-blipp.

Men strax före jul fastnade jag i denna:

Bild norpad Härifrån

Den låg plötsligt i vårt vardagsrum, min snälla mamma (som läser minst sådär mycket som jag gärna vill) smyger ibland upp böcker hon tror jag skulle tycka om. Jag gillar att den handlar om den märkliga världen bakom järnridån, den som jag och många andra helst inte vill låtsas om. Och spännande människoöden och en spännande kärlekshistoria. Och om att de där besluten vi fattar, med magen eller på inrådan eller efter långt funderande, spelar roll för hela vårt liv.

Vilket år som helst kommer jag att leta upp fler böcker av han Douglas.

(Det här inlägget är en del av Lisas lista, som jag hakade på. En rubrik för varje dag i januari.)

Barnarbete

När man ska byta höger halvljus på Clion är man mycket glad att man har små händer att tillgå för AArrrrgghhh vad omöjligt trångt det är att komma åt. Och att de små händerna sitter på en hjälpsam kille som gillar att pillra med tekniska prylar. 

Haft mycket nytta av den här idag. Igen. 

Samma kille såg för övrigt till att vi kan titta på streamade filmer på TVn när nu vi inträtt i den moderna världen och skaffat ett Netflixkonto. Hans föräldrar hade varit chanslösa. 

Ja. Det är nog som det ska vara. Antar jag.  

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

...morotsstavar och gurkjuice...?

Skoja bara. Eller egentligen tycker jag ju på riktigt att det är jättegott, men eftersom det har inte uppenbarat sej några morotsstavar här på 15 år eller så, så det vore rena ljuget.

Det vi köper när det ska snacksas är de lokalproducerade (alltid nåt?) chipsen från fabriken i Haraldsby, de med bara salt och inget krångligare än så. Gott. Eller deras nötter. Bara vanliga nötter. Också jättegott. Försöker undvika såna med smakförstärkare och det går ganska lätt om man orkar läsa lite.

Varsågoda för reklam, Chipsen. 

Kom precis på att dom där nötterna borde vara en given present till nötälskande Farfarn när vi hälsar på i Småland. Att vi aldrig tänkt på det? Är härmed noterat.  

(Det här inlägget är en del av Lisas lista, som jag hakade på. En rubrik för varje dag i januari.)

Bloggen goes under ytan

M tog kameran med sej på Storasysterns simträning, eller snarare efter själva träningen, och tog lite bilder. Kul att ha.  

Nära släktingar kommer att återse denna i september. På familjekalendern. Den är på väg, lovar. 

"Neeej, ta bort den, jag har ju mustasch!?" sa Simmerskan. 

Fjärilssim. I bubblor. 

Tränarn konstaterade lite uppgivet att han nog inte skulle kommentera simtekniken på bilderna. Lite får man ju offra för konsten, liksom.