Because I'm worth it

Efter alla dessa år (sju?) av hyfsat regelbunden lunchträning har det idag skett ett genombrott: Jag tog mej till gymmet utan att gymkompisen var med. Wow. Grupptrycket har varit - och är -  den viktigaste ivägputtaren, men det verkar ju faktiskt gå ändå. Åtminstone i undantagsfall.

Tänkte hela tiden att det var så duktigt gjort att man borde fira med kaka eller nåt.

Två timmar senare kom tårtan. Den officiella förklaringen var att det var bolagsstämma, men jag vet ju vad det var vi firade egentligen.