En stor dag på alla sätt

Hipp hipp hurra för husets elvaåring idag. Alltså. Elva. Stor och klok och insiktsfull och klurig. Och klok, sa jag det? Så himla bra, är han. 

Sång fick han i morse, och presenter, och grötfrukost. Och visst lite sång i skolan. Men sen blev det mest en rätt vanlig dag med simträning och bråttomlogistik. 

Och på kvällen vimsades det runt för att Storasyster behövde packa inför träningsläger. Oklart om mamman eller Simmerskan vimsade mest. 

Somliga ser fram emot 4 dagar på resa med kompisarna. Och 6 hotellfrukostar på dessa 4 dagar. Och lite träning också, visst. 

En bra frukostplan

Bah

Jag är skeptisk

Snö.

Så dumt. 

Tvättar kläder och letar fram väskor i stället

Alltså vårt stora barn tänker åka på träningsläger och den här Fridhemsfrun är lite i chocktillstånd över detta. Älvdalen, 50-metersbassäng. Jag googlar väderprognoser och konstaterar att det är minusgrader i Älvdalen. Ojoj, tänk om hon fryser?

Kommer på mej med att tänka att 50-metersbassäng är långt, tänk om hon blir trött på mitten? Kanske dags att inse att ungen är simkunnigare än så. Skärpning, tack.

XI

Sen firade vi nästan-födelsedag för Lillebror som tänker fylla 11 (elva!!?) år på tisdag. Han hade önskat sig oxrullader och cheesecake och det fick han förstås. Och så fick han presenter och pengar. Och såg ut som om han brukar fylla elva lite hela tiden, det här var väl inget. 

I morgon ska vi pussla.

Strawberry cheescake

Elva, alltså. Hur gick detta till?

Mission completed

Dessa lördagar när vi ibland får stalledrängsuppdrag är så trivsamma. Vi tar oss ut ur huset, slipper ha dåligt samvete för att vi inte är hemma och städar, får en mysig stund tillsammans, får klappa hästar... Hur bra som helst. 

Tack, stå gärna kvar tills jag är klar

Stalledräng in action

Men JAG tycker det är jättetråkigt. Jag vill gå hem.

Jaha?

Här kommer man hem till ett lejon?

Bättre än inget, tänkte jag

I brist på intressant rapport från Fridhem levereras idag en bild från internettet:

Jag blev alldeles fnissig av den. 

Hos optikern

Visst har jag väl sagt att Storasyster haft ont i halsen och huvudet i evigheter? Det har hon, i alla fall, och vi har vidtagit blandade åtgärder för att hitta anledningen. En av dem ägde rum idag.  

Kontroll hos skolsyster har visat att hon inte är närsynt, men idag kunde optikern berätta att hon är översynt. Det betyder att ögat är lite för kort, och måste kompensera med att zooma för mycket. Då ser man bra på långt håll, men anstränger ögat hela tiden - och får ont i huvudet. Aha. 

Lånade ögon

Kortsiktig åtgärd: Storasyster fick låna ett par glasögon som hon ska ha när hon läser, gör läxor, sitter vid datorn, ja vad som helst som är inom en meters håll. Efter ett par veckors användning så har ögonen förhoppningsvis slappnat av så mycket att det går att mäta ögonens verkliga synfel - just nu är ögonen så spända att det är svårt att bedöma.

Återbesök om två veckor

Tänk vad man lär sig på en enda eftermiddag. 

Och TÄNK om det här får ordning på huvudvärken??

En tisdag i mars

Alla har varit på sina simningar och trombonlektioner och allt vad det är. Lite förkylda, men ok. Länge sen sist. 

Tisdagslogistiken tar kål på mej. Blir alldeles matt. Involverar minst två chaufförer, idag tre. 

Slut på tisdagsrapport. 

Plötsligt händer det

Vill bara berätta för världen att jag tagit tag i den rena tvätten ikväll, så nu har vi ett vardagsrum igen.

Närmare 140 stycken, tror jag

En bild till på hela gänget.

Klicka på bilden så blir den större!

En helg full av liv

Det känns lite tomt när det är över. 

Den här helgen har dominerats av En värld full av liv-föreställningarna, två igår och två idag. Två akter vardera. Genrep i fredags. Det har övats och tränats i evigheter, det har missats simtävlingar och övernattningar, och nu är det liksom över?

Föreställningen var på riktigt jättebra, "nästan som i London, ju" sa Lillebror. Men mitt mammahjärta gläds ändå mest över sångglädjen, sammanhållningen, de spontana danserna och skratten som vi ser när publiken tittar bort. Hur barnkören blir en del av helheten, även bakom scenen. 

Suddig sångerska med blomster

Tack och lov kommer två nya föreställningar i sommar, utomhus med myggen. Ser fram emot det. 

Och så känns det, åtminstone just nu ikväll, som om vi borde fundera på hur vi hittar mer teater, sång och dans i livet. 

Pffff

Hittade dom. 

Lite jobbig blev det allt nu.

Åkej.

Där åkte Sångerskan iväg till dagens första föreställning.

Jag har bokat biljetter till kl 19 ikväll. Och just nu är det lite jobbigt, för jag kan INTE hitta något mail eller bokningsnummer eller något annat tecken på att jag faktiskt har biljetter.

Varde vår

Medan Storasyster är på premiär på Alandica, håller vi andra (=mamman) premiärnerverna i schack med att vårpyssla. 

Det är inget gry i dagens ungdom

Storasysters fredag:

08.30-13.45 skola 

14.00-22.00 rep + genrep 

Sen ville hon inte göra nåt mer den dan. 

Återvinning med stolthet

Min mormor har sytt kläder till mig. När jag var barn och inte tänkte på var kläderna kom från. När jag var lite äldre och tyckte det var både bra och lite pinsamt. Och senare, när jag blev stolt och glad över att ha kläder sydda till just mig. När 80-talsmodet föreskrev långa ben och stora bröst och utbudet inte alls passade på min kropp så hade jag ändå tillgång till kläder som passade. Jag behövde inte undra om någon annan skulle ha likadan studentdräkt som jag, för min var alldeles unik.

Allt är sparat, på galgar och i lådor, sytt och stickat. Tänkte ett tag använda studentdräkten på mitt bröllop, men så ville jag ändå ha en lång klänning. Önskade mig en virkad kofta till den i stället, och kände mig finast i världen.

I morgon är det genrep för En värld full av liv, där Storasyster ska sjunga i svarta långa kläder och en väst med djurmotiv. Hon fick inte riktigt någon väst som passade, så jag gick och letade upp den som mormor sydde till mig sisådär 1993. Brun, lite gammaldags, precis som jag ville ha den. Efter kvällens pyssel har den leopardfläckar, och är redo att tjänstgöra på Alandicas scen.

Om den blir godkänd av kostymansvarig förstås. Om inte, så är det inte mormors fel i alla fall.

Med nya fläckar

Mycket konstigt är det

Man skulle nästan kunna tro att nåt Fridhemsbarn ska börja högstadiet till hösten. Följande ledtrådar har lett fram till denna misstanke:

• Det kommer hem mystiska informationsblad om språkval och önskemål om klassindelning
• Det bläddras intensivt i en skolkatalog från KHS
• Det pratas väldigt mycket om hur det ska bli att åka buss ända till Jomala i höst
• Den nästan säkraste ledtråden av alla: Ikväll har M och jag varit på föräldrainfo i högstadiet. En förbaskat bra dragning, för övrigt. 

Alltihop pekar i samma riktning, förutom att jag tycker att vi liksom hade dagisbarn alldeles nyss?

Bortsett från just det så verkar hon den stora mer än redo att ta steget till högstadiet. 

Blir bra det här. 

Norrskensfebern

Det råder norrskensfeber på sociala medier. På Fridhem råder norrskensfeber lite hela tiden, och numera finns ju appar och prognoser som berättar när det kan vara lönt att gå ut och titta uppåt.

Igår kväll åkte M på norrskensjakt men kom hem besviken. Ikväll hann han inte ens dricka termoskaffet, så stressigt var det. "Det ändrade ju sig hela tiden!" Mycket entusiastisk fotograf kom hem från kvällens expotition

Jag och barnen var hemma men gick också ut i natten och spanade. Vackert är det, även om vi missade det mest färggranna skådespelet.

Lätt att förstå fascinationen hos stenåldersmänniskan som inte hade gatlyktor tända hela nätterna. Magiskt.

Poängutdelning

Högst poäng den här helgen går till: Vädret. Himmel så skönt med dagsljus och lite solvärme. Storasyster och jag satt på varsin stol i solhörnet en stund, med tekopp och bok. 

Högst poäng går också (kante välja, ju) till ridtur på Fabbe på kvällskvisten. Bara att kunna rida på kvällen utan att det blir kolmörkt är ju fantastiskt. Hann ut på en runda ner till havet, solnedgång och spegelblankt. På hästrygg. Mycket svårslaget. 

Bild från annan dag men precis så här fint var det ikväll också. 

Höga poäng också till att Lillebror kan prata igen, rösten är tillbaka om än något skrovlig. Och febern nästan borta. Tar sig. 

Minuspoäng till Storasysters envisa huvudvärk och halsont. Kan inte låta bli att undra om hon ska få samma dunderförkylning som jag och brorsan haft. Då missar hon föreställningen nästa helg, den som hon övat till hela vintern. Vi bestämmer att det inte blir så, visst?

Och så några bilder från förra helgen, med helt andra vindar. Just vinden får inga poäng alls, men promenaden var härlig. Myggfri, åtminstone. 

Hej träningsvärk på helt nya ställen

Nu är den här Fridhemsfrun definitivt en bra bit utanför sina vanliga rörelsemönster. Är mycket glad över att det var en nerfallen gren som landat på vedbacken och inte ett träd. 

OBS till oroliga: Det röda på yxan är avskavd färg. No worries. 

Lördagsnöje

Sekretariatstjänstgöring

Nu blev det dålig stämning

Tappade precis en öppen femlitersdunk med outspädd blandsaft på köksgolvet. 

Carina, jag kommer lite senare än planerat till simhallen. 

*insert lång rad fula ord*

E6

Har hämtat Storasystern från kalas med simmarbrudarna Emma, Emmi, Ellen och Elin, hemma hos Emilia. 

Var det månntro inne med dålig fantasi då 2001, 2002?

Några grejer.

Skruttig Lillebror mår bättre. Och har mer ont i halsen. Och säjer att han aldrig mer ska säja att han önskar han vore sjuk så att han får vara hemma från skolan och titta på TV hela dan, för det är ju värdelöst att vara sjuk ju. Amen.

Det enda braiga med att Lillebror och Pappan var hemma idag var att vi bjöds på fantastisk middag som gav fredagskänsla. Och nybakat bröd. Vardagslyx.

Oklart om det var fredagskänslan som sen fick mej att bara uppe alldeles alldeles för länge. Snickrade på databas till lördagens tävling, tog en evighet pga klantigt trassel. SEN, strax före midnatt, kom jag på att jag skulle koka sylt på frysejordgubbarna jag köpte. Så då gjorde jag det.

Och så är jag löjligt nöjd över min nya leksak i telefonen, en app som jag kan hålla upp mot stjärnhimlen och få veta vilka stjärnor och vilka stjärnbilder jag ser. Hur kul som helst.

Pleneter, ju. Hur coolt som helst. 

Ja. Det var nog det ungefär.

Nästa patient

Bäddar ner skruttig Lillebror ikväll, med skyhög feber. Ynklig, stackarn.

Innan dess hann han åka skridskor och dansa Dunderdans, idrottsdag på skolan idag. Verkar ha varit en lyckad dag. Innan febern.

...är priset på leksakerna

M har beställt en ny kamera.

Det var skönt. Jag hade fått skavsår i örona av alla "jag tror faktiskt att jag ska beställa den där kameran". Det är bättre med "tänk, jag har beställt en ny kamera". Nu ser vi fram emot "Har det kommit någon avi idag? Va, inte idag heller?".

Omväxling förnöjer.

Snartärdetvår, snartärdetvår, snart...

Vårdag, solsken. Och halv storm, så inte alls varmt. Konstaterar att någonting verkar leva i vår perennrabatt, det kommer spå piggar och skott både här och där. Kul. Undrar vad det var jag påtade ner där?

Fick finbesök av vänner från stan som möjligen ska befria oss från lite möbler i lagårn. Halleluja. Och höll oss sällskap på Herröpromenad, med fika. Fika är bra. Plus räddade oss genom att ha med sig maskindiskmedel, här på landet har vi visst lite dålig koll på inköpslistorna.

För övrigt vaknade Simmerskan i morse och kände sig bättre i halsen. Jippi för luftfuktare tänkte vi, och suckade desto djupare när hon mätte 38 grader feber på kvällen. Gah. Nu får hon fasen bli hemma under täcket tills hon känner sig bättre, är mycket trött på detta. Själv haltar jag runt och ser ut som ett gem, med ont i ryggen som inte är ryggskott utan nåt annat men på samma ställe. TRÖTT på't, säjer jag.

Slut på sjukrapport.

Jodå, det går framåt

Har inte haft feber idag åtminstone. Dock mestadels sängläge, dålig bok och Candy Crush. 

Festade till det med att byta om till middan, från pyjamas till ullunderställ. Det är ju lördag, trots allt. 

Klipp ut, klistra in, klart!

Eftersom jag är en lat människa återger jag dagens läkarbesök genom att klistra in min summering till simtränaren i stället för att uppfinna en ny:

Hej Tränarn,

 

Simmerskan har ju haft ont i halsen och huvet i evigheter och det har inte känts ok att träna. Nu tröttnade vi och gick till doktorn.

 

Förutom att jag fick en chock över att doktorn var så rysligt ung (är dom inte alla det nu för tiden??), så visade han sig ha läst igenom astmajournaler och hade full koll på hela hennes historik. Han lyssnade och frågade och undersökte och kunde INTE hitta några tecken på pågående infektion. Nu rådande teori är att det lätt blir nån slags systemfel i slemhinnorna i halsen så att hon är torr och irriterad, utan att egentligen vara förkyld. Så andas hon genom munnen för att hon är lite svullen och då andas man egentligen för torr luft och då blir halsen ännu mera irriterad. Och då snarkar man och/eller sover oroligt och blir aldrig riktigt utvilad och då får man ont i huvudet och torrheten i halsen går inte över och så blir det en ond cirkel. 

 

Så.

 

Nu har vi fått recept på en långtidsverkande nässpray som ska göra det lättare att andas. Har dessutom fått remiss till allergiutredning för att utesluta överkänslighet mot pollen eller husdjur (hemska tanke). Ska också skaffa en luftfuktare till hennes rum, det borde kanske astmatiker ha i vilket fall som helst.

 

Doktorn såg inga hinder för att träna, så vi gör väl ett försök att komma igång. Såvida inte jag smittar familjen med min förkylning för DET är definitivt en förkylning och den är inte kul. Snörvel. 

 

:)

Simmarmorsan

Om baciller och blanka fat

Jorå, jag släpade mej till jobbet idag minsann. Och gick hem tidigt på eftermiddagen eftersom kollegorna såg ut som om jag gärna fick vara lite (mycket) längre bort med mitt snörvlande och nysande. 

Kvällsaktiviteten för den fortfarande förkylda simmerskan var ÅIDs årsmöte, där det delades ut priser för distriktsrekord. Är man med i superstafettlaget F02 så får man såhär blanka grejer med sig hem:

Imorron går vi till doktorn och pratar förkylning. Simmerskans alltså, den som började före jul. 

Katt i solsken

Lätt att tro det är vår när man kommer hem till sånt här

Hjälpredan

Jobbar lite hemifrån mellan snytningarna.

Går halvbra. 

Det är jetesynd om mej för jag är schuuuk.

Har luftrör som känns dags att byta ut, när jag hostar skulle jag behöva en hand mot bröstkorgen och två som håller i huvudet. Konstig modell på den här sjukan; Ingen feber, ingen snuva, bara väldigt konstiga luftrör och väldigt ont i huvudet. Jaja, det går väl över. 

Det är dock inte sjukan som förorsakade bloggtorkan, det blev bara på nåt sätt väldigt skyndsamt och bråttom hela helgen. Några åkte på dagstur till Stockholm, några var på två heldagar körövning, några var på 40-årsfest och ridning och allt vad det var. SEN blev jag sjuk och det blev alldeles synd om mej. 

Nu ska jag sova bort luftrörsknaset, för det är faktiskt för tråkigt att vara hemma från jobbet. Gonatt. 

Jo hej

Nädå, har inte glömt bloggen. Lite hack i skivan bara. 

Återkommer!