Den här helgen har dominerats av En värld full av liv-föreställningarna, två igår och två idag. Två akter vardera. Genrep i fredags. Det har övats och tränats i evigheter, det har missats simtävlingar och övernattningar, och nu är det liksom över?
Föreställningen var på riktigt jättebra, "nästan som i London, ju" sa Lillebror. Men mitt mammahjärta gläds ändå mest över sångglädjen, sammanhållningen, de spontana danserna och skratten som vi ser när publiken tittar bort. Hur barnkören blir en del av helheten, även bakom scenen.
Suddig sångerska med blomster |
Och så känns det, åtminstone just nu ikväll, som om vi borde fundera på hur vi hittar mer teater, sång och dans i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar