Jag tycker jag hanterat oväntat bra att hon flyttat långt bort och gör en massa saker jag inte vet nåt om och har ett liv jag bara ser glimtar av. Det är som det ska vara och jag är stolt och uppriktigt glad över vad hon gör. Jag har klarat allt det här utan att bli outhärdlig här hemma, eller att förhöra henne minutiöst om allt hon gör. Tror jag nog.
Men jag gillar inte att hon är sjuk när inte jag är nära henne och har lite koll. Vill vara med, där, och försäkra mig om att hon har det så bra det går.
OBS - det är ingen fara med henne. Hon är förkyld. Men i alla fall. Gillar’t inte.
(Eller när hon är Lucia i ett luciatåg och jag inte kan vara med och se, på plats, det går inte heller så bra.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar