Vad fort det gick?

Jamenvisst blev han 18 idag. Vår yngste. Det blir inte precis nåt hejdundrande firande en snökall torsdag i mars, men frukost med nybakta frallor och en god middag blev det ändå. Med vin till maten. För alla. Bara för att. 

Älskade onge. Du förblir min yngste i mitt hjärta, men jag ser ju att du blivit både vuxen och klok. Vi tar oss an dina steg ut i vuxenlivet vartefter, jag lovar att inte släppa taget riktigt än. Men jag lovar att försöka. Du får ha lite tålamod med mig, sådär som jag hade med dig när du var en trotsig tvååring. ”Det är en fas”, tänkte jag då, du får tänka lite så om mina välmenande omsorger. Men min fas är nog rätt mycket längre, är jag rädd. 

Kör försiktigt, älskade du.