Alltså jo. Dagens programpunkt (förutom ledig dag, dykning och simträning och lite sånt som pågick i Fridhemsfamiljen) var alltså hundutställning, liten och inofficiell men dock. Ture och Hector representerade dansk-svenskarna - jämnåriga yrhjärnor med tveksam balans i testosteronhalterna. Helt olika typer och domaren såg ut som om hon hade svårt att bestämma sig. Till sist gav hon rosetten till mig. "Idag föredrar jag honom."
Kul, ju.
Sen väntade vi i en evighet på gruppfinalerna, gick ett varv i ringen och blev vänligt avtackade. Tror det var en välkammad liten schnauzer som fick stå vid 1:an. Eller nåt. Jaja.
Barnen är exalterade över den tjusiga rosetten. Och jag också, lite.
Och så tänker jag att man kanske skulle lära hunden att stå still på kommando. Och att det här formatet på utställning är bra,
vi har ju redan gjort
storformatet liksom, hehe. Och att man ska komma ihåg att ta med en god bok om man går på utställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar