Traskade glatt iväg uppför (uppför!) en mittelschwer vandringsled. Över en äng, mellan några kor, in i skogen och upp bland molnen. En timme senare var vi lite mindre raska, men vi skulle ju få österrikiskt elvakaffe när vi kom upp. Stor kris uppstod i gruppen när restaurangen visade sig vara jättestängd. Nåväl. Fortsatte mot nästa, det var åtminstone inte uppför. Så mycket. Ytterligare två timmar senare kom vi till himmelriket i form av stockstuga med brasa och varm soppa och korvar och chokladtårta. Sen var det nerför resten av vägen. I två timmar till. Och alla tyckte att dagen var toppen.
Vi har sett fantastiska vyer, frusit om händerna, hoppat över porlande bäckar, klappat kor med bjällra om halsen, tejpat skavsår och bestämt oss för att österrikiska rekommendationer ska tas med stor nypa salt. Och lärt oss att nudelsoppa kan rädda liv.
Det här är kul! I morgon blir det kabinbana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar