Hur illa kan det vara?

Igår tog vi oss äntligen samman, Sivan och jag, och inledde höstsäsongen på gymmet. Det var sannerligen på tiden, ingen av oss kan komma ihåg när vi senast hade lite ordning på rutinerna. Tungt var det, särskilt löpbandet, men roligt, och vi var rysligt nöjda när vi var klara. Och hungriga. 

Sen fick jag ont i halsen. Och mera ont i halsen. Innan kvällen kom hade jag avbokat ridlektionen och kröp ganska ynklig och väldigt kraxig under täcket. 

Stannade hemma från jobbet i morse pga halsontet from Hell och pga hade sovit uselt hela natta pga samma halsont. Kröp ner till Herr Hector Sjusovare igen när jag schasat barnen till skolan, skönt sa Hector. Krax, sa jag. 

Betydligt piggare vid lunchtid när jag vaknade till liv igen och när det uppstod en s k Situation på jobbet skrapade jag ihop mej lite till och åkte till kontoret ett par timmar. Nu är jag lite matt och halsen är fortfarande inte mysig men jag känner mej inte direkt förkyld. 

Kan det vara på riktigt att jag är i så uselt skick att trekvart på gymmet får kroppen att protestera så här?? Så jag blir alldeles schuuuk? I så fall, kära Sivan, är det slut på gymfusket. Dit med oss bara, möten eller ej, basta. 

Jösses.