Hector hälsar att det inte är som det ska vara när Husse och barnen inte är hemma. Han följer mej som en skugga och rusar skällande till dörren vid varje ljud.
Ute är det så vindstilla och så tyst att vi skulle höra om ett körsbär faller till marken. Hector blir inte alls lugnare av att minsta ljud blir så tydligt.
Kanske inte heller av att jag paketerat in mina skorviga fötter i Helosan+plastpåse+socka så att det prasslar när jag viftar på tårna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar