Ja. Jag ÄR tjatig. Jag vet.

Karatekväll. Så himla roligt. Kan en timme gå så snabbt, verkligen? Så förvånad över att ramla in i nåt så galet jätteskojigt som jag aldrig nånsin trott skulle vara för mej. 

Nästan lika roligt är det efter träningen, hemma i köket, när Lillebror och jag går igenom vad vi lärt oss ikväll. I våra dräkter, visar och provar. Han som håller förhör på de japanska termerna och jag som aldrig kan en enda. Hoppas ingen går förbi och tittar in. 

Nästa torsdag är det höstlov, så då skriver jag om nåt annat. Lovar. 

(Skräp! Två veckor tills nästa träning.)