2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

...skulle det antagligen bli

Hoajajajajbuff

Eh, jag vet. Inte SÅ himla fräckt eller intellektuellt eller skojsigt. Alls.

Alltså, musik har inte så stor plats i mitt liv. Eller kanske snarare i mitt minne? Jag gillar absolut musik, och jag gillar att dansa, men i mitt tempo och med alla "mamma mamma!" på hemmatid och kontorslandskapsljud på jobbtid så tycker jag väldigt mycket om när det är TYST.

Sen kommer jag ju aldrig ihåg några texter? Musik kan fastna i min hjärna, och jag kan nynna på melodier, och vissa refrängrader kan jag rentav sjunga med i, men sångtexter berör mej inte så som jag förstår att de berör många. Jag kanske helt enkelt är alldeles för ytlig för att lyssna och tolka? Eller bara för lat?

Men efter de miljoner små trollungar jag band ihop svansen på under nattpassen vid spjälsängen för några år sen så har trollmors visa en särskild plats i hjärtat. Jag gjorde om både texten och melodin i tandsprickningstider, lite improvisation för att variera oss. Och mina små tyckte om när jag sjöng. Och jag också. Åtminstone som jag minns det i efterhand.