Alltså just när jag skrivit om Willycranes.
Så kommer Storasyster och säjer att hon ska åka hem till en jämnårig tjej i grannbyn, en hon aldrig umgåtts med förut. Kul med nya bekantskaper, och himla praktiskt om dom dessutom bor på cykelavstånd, ju. Jag vet alldeles säkert att det är cykelavstånd, för hennes pappa var min allra bästa vän i hela världen från jag var 0 år till nånstans i början av mellanstadiet. Sen umgicks vi i samma gäng tills gänget splittrades till 1000 olika skolor efter högstadiet.
Idag var förstås inget cykelväder (iiiiskalla vindar, brrr) så jag körde henne dit och hem. Och hälsade på i huset där jag var så ofta som barn. Lite surrealistiskt, men kul. Stod i hallen och pratade med pappan medan tjejerna "skulle bara". Mycket trevligt. Och tjejerna hade haft jättekul, hälsat på familjens hästar och kaniner.
Pappan är förresten trummis i Willycranes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar